Vi försöker alltid få in en löprunda i skogen när vi är här. Farmor och farfar får leka med barnen och vi får både träningstid och naturupplevelse i lugn och ro... jag springer fortfarande bara 30 minuter galet långsamt men är glad att jag fortsätter hålla igång... Jag känner mig lite som Doris i Hitta Nemo när hon sjunger "fortsätt siimmaa, fortsätt simmaaaa" för sig själv. Att när man inte har orken att utveckla varken kondition eller träning så slutar man iaf inte. Man tränar något i lugnt tempo så man aldrig kommer ur det. Innan jag fick barn kunde jag råka sluta träna då och då. Helt plötsligt kom jag ur det och det hade gått en längre tid - och så måste man börja om... men sen jag fick Charles har jag sett träning som sån jäkla egeninvestering som alltid måste göras för att kroppen och jag ska orka. Sen mer eller mindre, starkare eller inte, snabbare eller inte... bara att jag gör nått. Hur som, så glad att vi alltid får springa när vi är här, att farmor och farfar ger oss den möjligheten som en självklarhet. Nog om det - igår var vi på Upptech i Jönköping och firade svärfars födelsedag. Han fyller 60 och vi ska åka iväg i höst och fira lite mer ordentligt, men igår var set bus och lek hela dagen. Så kul ställe - tips! Vi hade en tävling på eftermiddagen också och jaaag vann!!! Haha, jag vinner aldrig något i denna familjen så blev orimligt glad. Nu ska jag njuta lite av solen här innan vi ska åka hemåt.
