Måndagsfrukosten blev en barnsligt god klassiker med banan, mjölk, yoghurt och en jordgubbe... Rosa och fin och så enkla goda smaker ändå... Påskveckan hörreni, känns mysigt och jag har BESTÄMT att det är nu i påskhelgen vädret vänder och våren kommer på riktigt. Tror ni på mig? Jag vill tvätta utemöbler och dricka kaffe i solen! Idag är det fortfarande grått, grått, grått utanför fönstret precis som hela helgen och jag börjar glömma bort hur solen känns mot ansiktet, hoppas den kommer något litet på besök i veckan. Senare idag ska jag till barnmorskan för nu i vecka 25 börjar kontrollerna på riktigt och vi ska mäta magen och lyssna på hjärtljudet, mysigt! Läste förresten i Claudias blogg ett inlägg om att hon tycker push-presenter är trams förresten och tog lite illa vid mig eftersom jag blev så sjukt överraskad, chockad och förvirrad när min man gav mig en present och en massa fantastiska ord om hur stolt han var över mig som kämpat mig igenom alla utredningar, IVF, en smärtsam graviditet och sedan förlossningen och allt som kommer med det efteråt och han hade valt ut en klocka han ville att jag skulle bära resten av livet som symboliserar den kampen vi övervann för att få vår Charles. Där och då blev jag glad och lite chockad över hans val men nu betyder den klockan mer och mer för varje år och jag är så otroligt glad för den så att någon annan tycker den är tramsig gjorde mig lite ledsen (ja, här kan ju gravidhormoner spela in lite extra, haha.... jag är väldigt lättstött för tillfället - Claudia skrev ju inte om mig personligen utan om folks som ger och får pushpresenter men jag tog tydligen åt mig.) Vad tycker ni om pushpresenter? Fick ni någon som ni bär med er på ett speciellt sätt som jag eller fick ni inte någon men önskade att ni fick en? Eller tycker ni att det är onödigt trams för man fick ju barnet som såklart var värt det? (KLART barnet är värt det och "priset" i sig men det har ingenting med pushpresent att göra tänker jag - det är två separata grejer?) (Sen att det heter just pushpresent är ju dumt för det är ju en hyllning från mannen till den älskade mamman till deras barn som ett stort WOW och TACK och DU FÖRTJÄNAR ALLT som skapat, burit, förlöst och tagit dig an första krävande tiden som det är att bli just MAMMA där inte pappan går igenom alls samma sak oavsett om man ammar inte eller... Det handlar ju inte om att man pushade ut ett barn och får en applåd för det och det behöver ju inte vara en dyr present, en silverring eller ett litet silverhalsband kostar bara några hundra kronor men kan betyda allt för resten av livet...) Det var tankarna en måndagsmorgon det.
