Godmorgon tisdag och GLAD TISDAG!! Jag försöker kämpa med det där positiva tänkande och att kicka igång mig själv efter en ruskigt tuff natt här hemma.... Rickard sov hemma men skulle upp vid 5:20 så det var väl sådär kul när August var vaken 23-05 och Charles 03-04:30.... men vi teamade och kämpade på allihopa med att försöka söva, lugna, trösta, vila och ta oss igenom natten på bästa sätt. Jag insåg dock rätt snabbt att jag ville stänga av klockan och se om vi vaknade så vi hann med frukosten på förskolan eller inte - kändes liksom inte värt att stressa upp för det när ingen av oss hade sovit... Så - det blev frukost hemma framför TVn och en balansakt av att få på barnen kläder och i med mat och själv duscha och fixa mig inför dagens möten. Allt med en sprängande huvudvärk såklart och enormt trötthet så lämningen blev tyvärr full med gråt när jag gick vilket kändes skit. För idag var första morgonen August inte ville släppa mig när vi satte oss på golvet, han ville bara vara nära och i famnen och var trött och sökte närhet. Och jag hade inte hunnit tanka på honom med att sitta nära, nära på morgonen eftersom även jag skulle fixa mig. Skit. Så jag känner mig så här idag, trött och med huvudvärk och så försöker jag dessutom samla kraft och ork för att ta emot dagens läkarsamtal med uppföljningen från endometriosteamet i Malmö.... Vi ska utvärdera dubbeldosen cerazette och jag frågade Rickard igår vad hann tyckte och han tyckte väl som jag - att det inte funkar med de enorma känslostorma som kommer emellanåt. Jag har ett par riktigt svarta dagar när jag är så ledsen, svag, skör och känner mig helt värdelös och som en våt fläck... Och sen har jag alldeles för många dagar där jag sprakar och har SÅ kort stubin så det inte är klokt. Höjer rösten, skäller ut Rickard och som han sa "jag vet ju vad det är så jag kan ta att du skriker på mig av orimliga anledningar som att colan inte är kyld men det är ju inte bara med mig du har för kort stubin" och då började jag såklart gråta - för NEJ det funkar inte. Jag vill inte vara en mamma som ibland har för kort stubin (det får man ha såklart men jag liksom blir GALEN inombords och brinner av alldeles för fort och det tär ju på hela mig). Så nej. Det funkar inte. Så nu är frågan om vi kan prova något annat eller om jag ska våga gå ner på ett p-piller per dag igen och hoppas att blödningarna inte kommer. För efter mycket meck första månaderna så kommer dem inte längre tack och lov vilket gör att jag faktikst har betydligt mindre ont... Så det är en balans det där, mellan smärta och biverkningar HELA TIDEN. Men just så här kan vi inte ha det, så antingen prova 1 per dag igen eller prova några andra, fick lite tips på instagram om andra med liknande funktion. Och ja - såna här läkardagar måste jag ju samla kraft, mod och tankar inför och jag vet att jag blir helt slut efter - problemet är att jag inte vet NÄR läkaren ringer idag (som tyvärr inte är samma som jag träffat när jag varit där) utan måste vara på min vakt under hela dagen och även under mina kundmöten. Hur var det nu, skulle jag vara positiv? Okej, solen skiner iaf, barnen slutade gråta när vi hade vinkat i fönstret och jag smitit bort och tjuvkollade in sen, jag ska få dricka gott kaffe på ett av möten som är på ett fik och ikväll ska jag bo själv med sönerna och ha myyyskväll och natt bara vi tre <3. Oavsett om vi sover eller är vakna ska jag se det som en myskväll och natt. Okej - tisdag. Let´s do this!
