Vad har mer hänt i veckan som gått?... Joooo jag har köpt en ny KUDDE TILL MIG!! YAAAY!! Velat köpa en ny kudde till mig i flera år men är av någon spännande anledning OTROLIGT snål mot mig själv med sånt... Allt som fungerar behåller man är min undermedvetna regelboks programmering så när en kudde gick sönder i somras när några gäster lånade huset och mamma smsade " denna släpper fjädrar överallt, är det inte dags att slänga den?" så svarade jag JAA och nu har jag tagit sats för att unna mig en ny dunkudde sen dess, haha. Och då är det ingen fancy hotellkudde, nejnej. En från Hemtex för 899kr som jag fick halva priset på, haha. Men jag kände mig SÅ stolt, så nöjd och liksom busig och rik som unnade mig. Är jag knäpp? Andra frågade mig "men varför köpte du inte 4?", haha. Jag har varit på dans i onsdags, ÄLSKAR min onsdagsdans även om den är lite för sent på kvällen så jag alltid tänker innan att jag inte orkar och att jag ska skippa. 20:10 börjar den och min hjärna skriker alltid "näää, inte idag, jag orkar inte, kommer säkert vara SÅ jobbigt" fastän det är något jag älskar. Hjärnan är ju inställd automatiskt på att vara lat vet ni - så det är liksom fullt normalt för den att hålla på så med något jag VET att jag får så mycket energi, skratt och lekfullhet av. Men här är jag efter - lika nöjd och glad och svettig varje gång! Jag har också jonglerat hämtningar, lämningar, fotbollsträningar och basketträningar samt mina egna träningar såklart. Men det fotade jag inte. Det var roligare att fota att jag åkte ut till Skanör helt ensam i torsdags och åt glass på Olympia och bastade och badade på kallis. Helt ljuvligt var det. Jag känner hur jag växer i min inre trygghet just nu - expanderar som de flummiga människorna uttrycker det. Jag insåg i veckan när jag satt i frisörstolen och pratade om det att det nog är den där sista känslan inför att jag fyller 40 nästa år av att NU ÄR DET NOG med att tillåta min hjärna klanka ner på mig eller göra mig osäker. Eller att ha kvar traumatriggers som vi pratade om i veckans podd. Jag vill känna mig fri och levande!Och för att komma dit måste jag ju fortsätta utmana mig... Har tackat ja till en tjejresa nästa år med 10 tjejer där jag bara egentligen känner 1 av dem ordentligt och känner den andra okej - men jag har aldrig åkt på en tjejresa och har velat så länge så när frågan dök upp sa jag JA utan att tillåta hjärnan att dra igång med hjärnspöken. Här på kallis i veckan badade jag naken i havet i 3 omgångar trots att klockan var 17 på eftermiddagen och solen sken. Alla andra gjorde det och jag kände att nu orkar jag inte må dåligt över nakenhet längre - nu får det fan vara nog. Jag vill bara vara fri och känna att allt är normalt. Så jag badade och bastade ensam (eller där var andra kvinnor men ingen jag kände) och lät mig läka liiite mer för varje gång. Snart är jag helt fri tänker jag. Bara jag fortsätter vara modig nog att utmana mig själv på ett tryggt sätt för mig. Vad längtar du efter?
