Louise fastnade hemma med sjuka barn så jsg gick ut på kvällspromenad och tänkte lyssna på en podd i solnedgången... Men kvällspromenaden ikväll blev inte som jag tänkt och nu känns det som sorgen parkerat sig i mitt bröst och jag förstår inte hur jag ska överleva resten av veckan. På fredag är det dags för begravning och mitt hjärta som vilat lite från sorgen (eller ignorerat?) är vidöppet och jag är livrädd för den bottenlösa smärtan som parkerat sig i mig ikväll...
