Lucka nummer 10: ”När jag ”tappade det” senast….” Hrmmm, det finns ju olika sätt att "tappa" det - det tappade jag det HELT när en situation med Charles och bajs dök upp för jag SKRATTADE så jag grät medan RIckard vi ta hand om "situationen". Det är faktiskt bara andra gången i hans liv som något varit "äckligt" om ni förstår vad jag menar? Jag fick ta förra gången som hände för ett år sedan när vi hade flyttat in och han badade badkar.... Hur som, jag kunde inte hjälpa det - jag fick springa ut ur rummet och bara skratta tyst in i en kudde. Men egentligen tänker jag ju på när man tappar det som i att man ser rött och blir vansinnigt arg. Det händer väääldigt sällan numera, jag har fått ett enormt mycket större tålamod sedan jag fick barn och mitt humör är betydligt stabilare sedan jag jobbat med mig själv i KBT för några år sedan. Att få förståelse för sig själv gör att man inte måste "gå in i precis varje känsla" utan se det lite mer utifrån. Det låter flummigt och jag trodde inte alls på att det funkar när jag började öva på det för 7 år sedan för första gången men numera är det ganska ofta jag känner mig riktigt ledsen eller förtvivlad eller besviken t ex som jag säger högt "nu känns det som hela världens rasar och jag blir galet ledsen över detta men det är bara en känsla som är nu för jag inser att så illa ÄR det inte så det kommer gå över". När jag definierar det där enorma känslopåslaget som ofta kommer över mig (HSP), så avtar det faktiskt en hel del... Jag minns inte senaste gången jag blev riktigt arg. Eller oj jag blir ju kontrollerat arg om Charles puttas eller slåss med flit vilket tack och lov har avtagit igen och händer sällan men när det händer så reagerar jag på 0,1 sekund och är framme och är arg, låter arg, ser arg ut och säger stopp och nej och absolut inte och lyfter bort han en liten bit från situationen. Okej, nu när jag skrivit lite kom jag på när jag tappade det HELT och bara skrek sist. Det var när terrorattacken var i Stockholm i April och det var en fruktansvärt omtumlande dag som för de flesta, för mig hade det inneburit samtal från min syster i panik mitt i allt kaost som skrek fram genom luren att de var i säkerhet men att de fortsatte springa för sina liv. Ryktena som gick under de där timmarna om fortsatta skjutningar gjorde att det kändes som vi var mitt i det under ett par timmar - hon VAR mitt i ett terrordåd under flera timmar innan hon äntligen var safe hemma hos Mia och hennes familj där hon var strandsatt till kvällen utan Donna och Alex. Jag minns första gången hon ringde när de sprang och jag inte fick ihop logiken i mitt huvud - sprang hon med Donna i vagnen? Jag var så jäkla rädd. (Det gjorde hon inte - Alex hade Donna utanför stan så det kändes tryggt fort iaf). Hur som, nog om själva dagen som innehöll tusen fruktansvärda händelser till under de där timmarna - på kvällen så hade jag hållt ihop det hela dagen så gott jag bara kunnat så på kvällen när jag och Rickard diskuterade om vi eller han skulle gå på en hockeymatch eller inte (pga av terrordådet och andra omständigheter) så brast allt och jag bara skrek och slog händerna i köksön om och om igen i ett par minuter innan jag trillade ihop och bara grät. Då såg jag svart för ett par sekunder minns jag. Hemsk känsla - tur att det bara händer någon gång per år max. Har ni tappat det någon gång under året? Detta är en del av Kajsons julkalender, vill du också vara med så lä mer här Ni som är med i årets julkalender: Isabella Lowengrip Maja Nilsson Angelica Lagergren Hanapee Englas showroom Egoinas Claudia Galli Concha Alexandra Bylund Jessica Lagergren MyBabyDolls FilippaRadin AwayofLiving SaraEmelie Sheila Arnell LindaBlom Jackie Funkisistan StressPT Hannas krypin Mrsfunkys Kamillas Kamera Ebbaobergs Ellenschutz Elinanorling Angelicarenhuvud Elilin Husnr24 Meingenmedlivet Saija Feliciakarins Annakarlsson Annatotti EllenNilsson Mandensblogg EnannanJessica EmelieWalles PaulaUribe EmmaBurgos Mammatilltolffjorton AmandaAcelsson LaLinda
