Igår kraschade jag rejält i sinne och själ. Det hade nog byggts upp under några dagar med huvudvärk och jag kände att jag direkt straffade mig själv i tanken att det var mitt fel att jag hade ont i huvudet. Det är nackdelen efter min stora antiinflammatoriska resa där jag gick från kronisk smärta varje dag till att oftast leva smärtfritt - att det känns som ett SÅ STORT ansvar att JAG varje dag ska se till att jag inte får ont. Så jag fick för mig att jag hade varit dålig och kass som åt kinapuffar och surdegspizza i helgen och skällde på mig själv kring varför jag inte kan skärpa mig ännu mer osv osv osv. Sen hade jag frågat på instagram om tips på nya jeans då jag rensade garderoben för någon månad sen och tog bort allt som känns för tajt och jobbigt att korva i sig. Jag orkar inte det mer och då kom tipset om några jeans på Lindex så jag far ner dit för att testa.... Men jag fick inte dem över låren ens och jag hade tagit in jeans i 40 och 42 i provhytten (jag har "normalt 38 och 40 men ville inte att det skulle vara tajt utan behagligt...) så när de inte passade alls SKREK hjärnan på mig att jag borde skämmas ihjäl för hur jag äter och hur jag ser ut eftersom jag måste gått upp 3-4 storlekar. TJOCKIS skrek hjärnan som ett skällsord fastän det inte är det. Tjock är tjock och smal är smal och det bör inte ligga några värderingar i det. Jag ville ha coola MOM jeans men de gick ju inte att knäppa över söta, bulliga magen ens. Jag hade tagit med ett par stuprörsjeans in också och de passade som alltid men jag ville ha coola stora jeans som ser så coola ut på "alla andra". Det är nog bara att inse att stuprörsjeans eller "skinny jeans" som de ofta heter är min modell och det är dem jag får leva med. Men där och då kändes de så tajta och jobbiga så jag hängde tillbaka allihopa på räcket och gick ut i bilen och bröt ihop. Först för att jag kände mig tjock, ful, fel och var helt ärlig smått chockad över att inte ens storlek 42 passade mig när jag kunde dra på mig mina 38or för några månader sedan - men gillade inte att de var sååå tajta så därav ville jag ha nya större. Och dels att mina hjärnspöken började elda på om hur kass jag var som inte åt bara broccoli och kyckling varenda dag. Typ. Sen blev jag JÄTTELEDSEN för jag kände att jag äter så himla mycket mer nu för tiden än förr eftersom jag är i ständig jakt på just NÄRING i mitt antiinflammatoriska tänk, att jag lägger till ett hel broccolihuvud och en hel morot och massor av vitkål till den där glutenfria pastan med köttfärsås när vi ska äta middag på helgen men att jag nog tar full portion pasta med köttfärsås för det är ju det jag egentligen vill äta där med familjen. Eller på kvällen om jag tänker att jag ska göra en avokadomacka eller äggmacka för att få i mig näring men sen vill jag också äta en vanlig jäkla ostmacka (brödet är naturligtvis glutenfritt och antiinflammatoriskt så fullt med näring och superbra men det glömmer jag lite bort i stunden kanske....) så då äter jag det också. Så jag får njutning också. Här i bilen fick jag för mig att jag överäter - men efter att ha gråtit ut där och på instagram så lugnade sig allt lite timme för timme och jag lärde mig att.... Lindex har gjort om storlekarna REJÄLT och att en 44-46 är numera L - det som förr var 40. Och när jag fick denna skickat till mig och senare la upp den på instagram så fick jag hundratals DMs från folk som inte heller visste om det som också gått gråtandes från en provhytt och börjat tänka ätstörda tankar om att de måste gå ner i vikt. Jag överäter inte så mycket som jag tror, jo jag äter ENORMT mycket mer nu än förr och tyvärr tänker jag på mat jämt eftersom jag känner att jag bär det här jäkla ansvaret för att få i mig näääring näring näring och om jag skulle äta 10 bitar lördagsgodis eller 3 pannkakor en tisdag så måste jag kompensera med ÄNNU mer avokado liksom. Och det får jag klura på hur jag slutar upp med och vågar vara lite mer chill kring liksom. Jag får i mig näring. Jag behöver lita på det, maaassoor med näring varje dag. Jag har ändrat så många rutiner från innan jag började med detta och levde i kronisk smärta och tagit bort så enormt mycket inflammerande som det är. Jag börjar dagen med 5dl ljummet citronvatten - alltid. Jag äter alltid en näringsrik antiinflammatorisk frukost. Om jag äter mellis är det alltid antiinflammatoriskt. Jag äter alltid en riktigt antiinflammatorisk lunch i veckorna med massor av olika grönsaker. Jag är aldrig stressad mer som jag var jämt förr. Jag tränar hälsosamt 3 gånger i veckan minst. Jag sover massor varje natt. Ja - jag är hälsosam och det ska inte vara några problem att äta någon pannkaka där och någon semla där som undantag - jag måste få bort att jag straffar mig själv i tanken när jag gör mina "undantag" eller att jag då ska överkompensera upp för det. Man kan få huvudvärk av andra anledningar. Eller hormonförändringar och obalans som gör att endometriosen blommar upp och gör ont. Det behöver inte vara mitt "fel" och något jag gjort eller inte gjort - jag måste sluta straffa mig själv och bära det ansvaret så tungt. Nu låg jag ju i influensa för ett par veckor sedan, det kanske är något skräp kvar från det som driver huvudvärk. Eller en intensiv social helg som den högkänsliga person jag är. Eller något nytt virus eller baccilusker som jag smittats av som härjar så jag får ont - det behöver inte vara MITT FEEEEL att jag har ont och det är okej att bara vila och tycka synd om mig själv då. Storlekarna har förändrats på massor av ställen till "EU-standard" som är den där listan och jag måste ställa om min hjärna på att gå in och plocka byxor som det står andra siffror på utan att värdera. Nytt försök senare i veckan att hitta sköna byxor och jeans som sitter bra - oavsett siffror på lappen där bak. Det var dagens lärdomar det. Phu.
