Åh tack för alla tips igår på serier, vi började titta på "Vår tid är nu" på SVT, fastnade redan vid de två första avsnitten och förstår verkligen hypen med denna serien!! Tips! Imorse vaknade jag med huvudvärk, magsmärtor och blod som bakslag på gårdagens intensiva träning (jäkla endometrios, den straffar mig alltid när jag tränar och ger mer smärtor och mer blödningar efteråt men enligt läkaren ska det vara ofarligt och bättre att träna och leva på smärtstillande dagen efter än att inte träna alls och det är ju bättre för psyket också för det var så hiiiimla roligt igår!) och sedan upptäckte jag något ytligt som gjorde mig ledsen, eller liksom irriterad.... Ser ni vad som hänger där bredvid ansiktet? Kort fjun så nu är det alltså dags för den där efter-graviditet-bebishår-fasen som är så hopplös, med en massa konstiga små fjun som omöjliga att få styr på. VAD man ska utstå va? Ingen pratar om hur tuff hormonåterställningen är året efter gravidteten, alla pratar om kroppens utseende men få pratar om den berg och dalbanan man ska ta sig igenom för att hitta tillbaka till normal balans efteråt. Mer PMS, mer smärtor, hyn och hårkvalitéen får fnatt, bebishår som dyker upp osv osv osv. August är bara tre månader så det är inte så konstigt men jag hade ändå glömt att allt detta var en del i närmsta året... Är det värt det? JA SÅ KLART DET ÄR!! Alla gånger, men det är ändå lite orimligt vad man ska utstå tycker jag. Sen har jag kommit på en annan grej - varför jag inte är så galet förtjust i mammaledighet som många andra - innan har jag trott att det är för att jag jobbar parallellt men nu har jag landat i att jag ju GILLAR att jobba och att det är något jag gör för att det är kul och oftast ger energi och att lyckas driva bolaget framåt istället för att stänga ner är ju något jag VILL. Så det är inte synd om mig för det. Det är ju supermysigt att mysa runt hemma i pyjamas, handla när man vill, laga mat när man vill, träna nära man vill osv osv osv och jag kom på att detta kan jag ju göra när jag jobbar också - jag har skapat mig ett liv och ett jobb där min vardag när jag jobbar är lik den vardagen jag har som mammaledig även om arbetsuppgifterna är olika om ni förstår vad jag menar? Hade jag suttit fast på ett kontor 8-16 som jag gjorde förr (eller 7:30-19 som det oftast blev) så hade jag nog också varit galen i mammaledighet för kontrasten hade varit så stor och myset/pyjamaskläderna osv hade varit en så härlig upplevelse varje dag men nu har jag kommit på att jag har det ju så annars också och det är därför det liksom inte blir någon wow-effekt för mig utan min hjärna luras att jag ska jobba lika mycket och ta hand om bebisen och på något sätt njuta galet mycket ovanpå allt. En skön insikt som gör att jag faktiskt landar och njuter mer och mer i mamamledigheten nu. Det var dagens lärdom för mig själv, nu blir det flaska till August och sen kaffe till mig och ett avsnitt Younger, tack för tipset för jag hade glömt bort den serien och hade 4 avsnitt jag missat på senaste säsongen. Hurra!
