Fick frågan om barnen aldrig gnäller på semestern och det är KLART de gör det!! Det är ju samma som hemma, barn blir liksom inte lyckligare eller mindre i sina faser för att man är i paradiset men jag tänker liksom att det ingår i att ha barn, deras utvecklingsfaser så det är inget vi försöker lägga så stor vikt vid... August har gått in i sjätte utvecklingssprånget och har nog aldrig gnällt så mycket som senaste två veckorna, antagligen är det ju tänder på G också... men det hade ju varit samma hemma, klart han inte blir mindre gnällig för att han gånger i en pool eller äter ananas i skuggan. Det är okej såklart (även om allt gnäll gräver hål i hjärnan likväl här som hemma). Och Charles förstår ju inte heller lyxen av att vi just nu kan bada i en pool och slippa vinteroveraller men att det är slut med det nästa vecka. Han förstår ju att det är speciellt och vi njuter men barn kan ju inte ta in att bada extra mycket nu för sen går det inte. De blir ju lika rastlösa och vill hitta på nya lekar ändå. Men mest är vi lika glada, lekfulla och busiga som hemma, allihopa. Ja, vi är faktiskt en sån familj som skrattar mest och är rätt lyckliga, både här och i vardagen. Vi älskar vardagen med. Hur som, tillbaka till paradiset. Här är bilder från dagens vattengympa, inte en dag vill Charles missa och han hänger så där på mig hela passet och räknar på engelska hela tiden. Vi kör på Isabellas metod att han får beställa mat och sånt själv på engelsks och han är ju så nyfiken på språket (och social och modig vad det gäller sånt - är i grupp och med show och spex och framförallt utklädda figurer han oftast blir blyg och tillbakadragen.) så det klarar han galant. Glad söndag på er, hoppas ni har en fin dag!
