Hej från en KÄMPE vid skrivbordet! ÅHHH vad jag pushar mig idag till att ta tag i och slutföra projektet jag av någon anledning tycker är så tungt för tillfället... Jag har tagit hjälp av mamma som pushar mig så jag ska slutföra nu, haha. Jag smsade henne igårkväll och frågade om jag fick köra hem till henne efter morgonens bootcamp och ta en dusch och sen sätta mig där och jobba så hon kunde se till att jag GJORDE det jag skulle. Det känns skönt när man är ensam i sitt bolag att "dela" det med någon även om allt hon gör är att säga "sätt igång" och sen går runt och gör annat omkring mig. Jag tror helt ärligt jag mått skit genom åren i mitt bolag när saker känts tunga och motiga av att vara just ensam, att varje dag behöver ha disciplinen att kicka igång mig till att röra mig framåt - även där det inte finns deadlines. Hur som, idag rör jag mig framåt! Det känns tungt i bröstet, andningen och hjärnan på ett helt SJUKT sätt helt ärligt, haha. Det är fascinerande att det kan kännas så här fysiskt av en arbetsuppgift jag själv valt att göra men jag trycker mig igenom det och idag kommer jag vara klar med första delmomentet i kursen. Och jag tror fasiken det första steget kommer varit det tuffaste. Så YAY! Foto Poppy Photography Igår släpptes nyheten att jag är en av keynotespeakers på Way Up North konsferensen i Prag nästa år och jag la ut denna på min instagram: Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Johanna Kajson (@johannakajson) När jag fick frågan från Cole som driver Way Up North kände jag mig smått livrädd för nivån på detta eventet är så sjukt hög och jag skulle alltså hålla en inspirerande, vacker, peppig föreläsning PÅ ENGELSKA i 45 minuter isf. Och jag känner mig inte så trygg i att köra på engelska av någon konstig anledning, det är alltid likadant när jag ska prata på bröllopen för alla gästerna på engelska, jag blir nervös för att säga fel grammatik varje gång MEN det spelar ju liksom ingen roll egentligen. För mig. För JAG bryr mig ju inte på grammatik. Någonsin. MEN. Jag vill inte tacka nej till något som GER mig så mycket i mitt yrke bara för att jag är rädd för vad någon annan tycker om min engelska grammatik när jag egentligen inte bryr mig på det själv så jag sa JA. Eller YES. Och nu ska jag alltså resa helt ensam till Prag i 3 dagar i maj och jag ska stå på en härlig scen och försöka skapa en magisk, inspirerande stämning. Och det är EXAKT sånt jag vill fylla min arbetskalender mer med nu när jag drar ner på själva bröllopsplaneringen så frågan kom perfekt utefter de drömmar jag vågat säga högt senaste månaderna när jag utforskat hur jag vill jobba framåt. Dessutom har jag ju varit nyfiken på att resa själv i måååånga år men aldrig kommit loss och gjort det. Och Prag hade jag helt ärligt ALDRIG valt att resa till själv så jag ser det som en gåva att det blev just där, för annars hade jag nog aldrig kommit dit tror jag? (Min första tanke var dock "åhh varför Prag, de brukar ju vara i Cannes, Rom osv osv" men sen ändrade jag mig ganska snabbt till att dit kommer jag ju åka ändå. Prag blir perfekt!) Så. Nu ska jag marinera tankarna lite innan jag börjar skriva manus i januari. Spännande...
