Hello från en nyduschad mamma som unnade sig att köra ett utepass på bootcamp när August skulle sova sin första nap! SÅ glad att jag gjorde det för nu mår jag bättre mentalt. Träning och en rejäl dusch gör ju en småbarnsmamma gladare än glad! Innan passet ringde jag endometriosteamet för att fråga om mitt besök jag skulle fått i december (skickade in bokningen på det i typ september) och jag var fortfarande först i kön men där fanns inga tider. Jag blev så förtvivlad så jag bröt ihop i örat på den stackars empatiska sköterskan. Men vad ska jag göra? Jag har väntat sedan september, jag har så sjukt ont i magen, blöder till och från konstant trots samma piller som funkat tidigare och det känns som saker går sönder i min mage emellanåt. JAG BEHÖVER HJÄLP. Vad ska jag göra?? Snälla säg till mig, ska jag ge upp på er och söka privat vård eller utomlands? Nu har jag väntat så länge och inte kollat annan vård för jag skulle ju få komma till er? Jag snyftade fram det precis innan träningspasset och kände hur all min positivitet kring min smärthistorik bara raserade. Blev matt i kroppen av bara tanken på att orka fajtas och leta och prova olika metoder. JAG ORKAR INTE DET NU. Det är "lättare" att leva med smärtan än att orka prova nya metoder. Och värt att träna fastän jag vet att jag för mer ont efter. Jag kunde bara vänta. Så vänta it is...
