Åh jag veeet inte hur jag ska göra med bloggen... jag mailade faktiskt Femina och sa upp mitt bloggkontrakt för jag kände att jag inte bloggar lite naturligt längre - det när ska jag blogga och vad ska jag skriva om? De lät mig ligga kvar utan att säga upp kontraktet och känna på det och jag har ju inte skrivit alls i år... Men - någon inom mig saknar det! Att måla ut längre texter eller skriva tips och guider... Förr skrev jag ju dagligen - ett tag skrev jag TRE GÅNGER OM DAGEN men då hade jag inte instagram... Morgoninlägg, lunchinlägg och kvällsinlägg. Nu finns jag på instagram hela tiden på både mitt konto @johannakajson och @livetpagar.nu och där delar jag med mig ofiltrerat rakt från mitt liv på det sättet som jag förr gjorde här på bloggen. Men när det kommer till större saker - som veckans poddavsnitt om panikångestattacken så saknar jag att kunna skriva längre texter. När ni vill ha tips på kläder till vårens och sommarens alla fester eller saknar ett recept så ÄR ju bloggen det bästa! Så, den kanske inte följer hela mitt liv längre, det gör man ju på instagram men ett par inlägg i veckan med tips och berättelser kanske den kan innehålla? Om endometrios, löpning, goda recept, föräldrarskap, högkänslighet och coaching. Vad tror vi om det? Igårkväll fick jag förresten leka danslärare, jag tog bilden ovan när jag kom hem och var SÅ lycklig för det var så tydligt att jag hade vågat vara helt mig själv på dansklassen - alltså FULLT UT sprudlande, spontana mig som agerade på instinkt när klassen stod utan danslärare och alla ville förvirrat gå igenom bit för bit av koreografin och de bad mig hålla i det. Normalt sätt hade mina hjärnspöken stångat sig blodiga för att se till att jag skulle skämmas, ta mindre plats, göra det lågmält och liksom inte visa hur kul jag tyckte det var. Men igår - då var jag fullt ut mitt autentiska jag - lilla Johanna vars högsta dröm var att bli danslärare till slut. Det blev ju SÅ MYCKET ROLIGARE då!! Och klassen hade nog också roligare och lärde sig stegen. En mäktig insikt och jag ville ta bilden för att minnas att jag alltid vill vara mig själv till 100% 3 andra mäktiga bilder från senaste veckan... Den första hade jag tagit tag i att springa intervaller igen efter ett halvårs uppehåll. Efter panikångestattacken har min kropp larmat i panik vid puls igen och det var dags att ta tag i att träna puls och trygga kroppen igenom det - INTE KUL men viktigt. Och otrolig skön känsla efteråt att känna att JAG har makten över mitt liv och mitt mående. På bild 2 har jag och Charles sprungit 3km tillsammans i lördags, vi har varit lite halvsugna på att få till den där 1 runda i veckan tillsammans som vi satt som mål men nu tog även vi tag i det och hoppas på att springa 1 mil tillsammans i höst. Heja oss! Och sista bilden är en 5km löptur jag tog med ett gäng tjejer i måndags när min vän Julia fyllde år och önskade sig att vi skulle springa en morgonrunda med henne. Jag har ju tänkt att jag inte kan springa 07:30 men gav henne i present att prova. Och det gick - alla 5km sprang jag och även om benen var trötta som tusan efter 4 så gick det - yay! STOLT!
