Livet är lite upp och ner just nu och jag tar varje timme som den kommer.... Det är vemod i många bloggar jag läser, lite vemod över att semestern närmar sitt slut för många och att den oändliga sommaren verkar hålla i sig men ändå längtar alla efter regn... Det märkliga vi upplever med bevattningsförbud, grill och eldningsförbud och kämpandet mot de fruktansvärda bränderna - vilka hjältar som kämpar varje dag... För mig hade semestern eller semesterfeelingen precis börjat - jag slutade på min pencillinkur i måndags och bästa vännerna kom på besök för härliga dagar med bus, lek, utflykter, bubbel och god mat... Men just nu är allt lite omkullkastat och jag tror lilla August känner av det för han vill sitta fast i min famn och söker massa närhet och mat.... Han tankar på mig och jag tankar på honom och jag är så tacksam för vännerna som är här och leker med Charles och tankar på honom med massor av närhet och mys... Idag somnade han i Martinas famn tryggt efter valet att myyyysa med henne istället för någon av oss andra. Fint att se, men såklart gör det lite ont parallellt också att jag inte kunnat mysa nära och länge med honom det senaste dygnet, han har tröstat mig och kramat mig när jag gråtit och jag har kunnat varva sorgen och förvirringen med skratt och fina samtal med vännerna. Igårkväll var vi nere på vår strandrestaurang allihopa, tanken var att Charles skulle vara med mormor och morfar men eftersom farfar är på sjukhuset och vi inte riktigt vet vad som händer så ställde vi in det men hade en mysig middag på plats ändå och Charles njöt av att vara med och äta pizza. Idag fylldes hänget på med några vänner till från gänget i Stockholm som kom och lekte med sina söner och vi hann prata massor, det var första gången de såg huset och det var mysigt att hinna få träffa dem också över dagen... Och att få vara i sorg med vänner som låter en bara vara är fint. Jag var uppe nästan hela natten så jag försökte ta några powernaps då och då också. Imorgon ska jag åka och träffa lilla farfar vilket ska bli skönt, jag har inte sett honom på 1,5 månad eller om det är 2 månader så allt har gått så snabbt, jag vill att August ska få träffa honom snarast också men det får vi kika på senare i veckan när vi vet mer. Nu ska jag smita ner och äta tapas och dricka ett glas rött som vännerna har dukat upp under bar himmel. Kärlek
