Godmorgon från en slitsam Johanna som verkligen får känna av hur det är att vara högkänslig förälder till ett skolbarn just nu... Phu vad slitsamt det är att att känna ens barns oro och ångest. Ja ni ser ju på mig. Denna gången väljer jag att inte dela vad det är som händer men jag är glad och tacksam att jag har så fin dialog jämt med mina barn och att de fortfarande känner att de vill och kan komma till mig och prata om allt, även sånt som känns jobbigt och svårt eller när man gjort fel. Jag som högkänslig känner ju med HELA min kropp och själ all empati för mina barn, jag känner också exakt deras känslor och idag går jag med den där känslan av oro och ångest och det är SÅ jobbigt att inte kunna ringa och följa upp hur det är och hur det går. Phu. Min plan är att trösta mig med dessa... SÅ GODA! Och sour är ju också galet goda... och desssa... Hur som, jag måste träna på att kunna stänga av de här enorma känslorna med mina barn, mamma beskrev det så fint när jag ringde henne från bilen efter lämning, att det inte är så konstigt som högkänslig att jag känner så och har svårt att släppa det eftersom jag är som ett med mina barn. Ingen annan i min familj är högkänslig men de har varit så fina på att lyssna in och lära sig om det sen jag landade in i att det är nog en personlighet som jag har och jag och mamma kan reflektera tillbaka mycket på min barndom och ungdom kring det vilket är utvecklande och fint för mig. Men oavsett högkänslig eller ej så är det ju svårt att skaka av sig när ens barn tycker något är utmanade, svårt eller känner obehagliga känslor helt klart. Tur jag främst har admindag idag!
