POFF så hade en hel vecka till gått, tempot är galet men det var nog sista flänget tror jag. Nu ska jag lyckas leva i lite lugnare tempo vilket jag gillar att göra i december... En kompis till mig kaaaanske har knäckt koden på december och juni varje år - man tar bort alla barnens aktiviteter?! Det är dock en omöjlighet här hemma eftersom pappan inte tycker man kan skippa träningarna helt plötsligt eller att inte anmäla sig till helgens matcher... och ena barnet VILL ju gå på sina aktiviteter - den andra hade nog gärna tagit en break hela december precis som jag... Vi får bolla det lite när vi åker iväg på vårt dejtdygn "bli ett team 2025" där vi pratar igenom året som varit och året som kommer, hur vi vill prioritera och hur vi vill lägga planen. Vi vill leva lite olika tempo kring aktiviteter på helger och så och det behöver vi prata igenom extra mycket i år känner jag, sätta en plan för vad vi båda känner är rimligt tempo för vår familj och det blir nog mycket bollande och diskussion för att landa i det men ÅH så skönt när vi verkligen stött och blött det och tagit beslut som vi båda kan hålla fast i. Hur som, det var ju inte det jag skulle prata om utan helgen som gick! Eller snarare veckan som gick nästan, för det var tydligen en vecka sedan jag skrev, är mycket fokus på Kajsons julkalender nu så andra inlägg blir lite på paus... I måndags och tisdags satt jag i workshop hela dagarna iallafall för ett STORT projekt jag ska jobba med nästa år, OTROLIGT kul! Och så gjorde vi pepparkakshus i måndags med "grannarna" som vi gjort varje jul sen vi lärde känna varandra. Kaosigt och mysigt men jag är glad att vi fick in det i årets hektiska kalender. I tisdagskväll blev jag sjuk igen så onsdagen gick till kurerande och jag missade både Donnas dansavslutning och min egen. Svintråkigt men så är det ibland. Livet pågår... I torsdags var jag återuppstånden och tog på mig paljettbyxorna och åkte till Malmö för att se min syster vara talare på "Marketing people getting breakfast". Jag var OTROLIGT stolt, säger ju jämt att jag har världens coolaste syster. Nu fick över 100 pers till fatta det live och jag älskade att höra folks reaktioner och hoppade jämfota när jag applåderade. Jag är hennes största fan och hejarklack! Sen flög jag till Stockholm för att möta upp Mia på Lillebrors bageri som har DE GODASTE SAFFRANSBULLARNA I VÄRLDEN - jag skojar inte.. Det finns INGA som dem, gråter av lycka när jag får dem varma i en påse och kan sitta på bänken utanför och mumsa, aaaahhh. Tack livet! Jag och Mia satt och jobbade intensivt med Livet pågår ett par timmar och sen åkte jag till mitt hotell på Haymarket och checkade in för en kväll med en samarbetspartner som hade bjudit in mig på event. Där träffade jag bland annat Mia Kinoko för första gången som jag följt länge, det ÄR det mest magiska inspirationskontot så GRATTIS om du inte hade koll och tacka mig sen - in och följ här! Hon var så gullig och jag har beställt hennes nya bok och ser så fram emot att bläddra i den. Sen somnade jag gott, eller njaa jag sov skitdåligt den natten. (Varför är det så när man bor på hotell? Jag tänker alltid att jag ska sova sååå gott i den fluffiga sängen med krispiga lakan men sover jag oftast dåligt första natten... SÅ OVÄRT JU!) Dagen efter vaknade jag tidigt och bestämde mig för att gå ner till gymmet men SKET i att svettas på något hetsigt löpband eller lyfta tunga vikter, allt jag gjorde var ett pass onlineyoga på 20 minuter och jag var stolt över att jag struntade i hjärnspökena som hetsade om att det inte räknas som träning och att jag lika gärna kan skita i det då om jag nu ska vara så "lat"... För kroppen tackade mig för yogapasset, för lugnet, för stretchen och jag fick en bra start på dagen... Mia kom och vi satte oss och jobbade intensivt, publicerade 2 annonser på linked in där vi söker dels en designer för en app och dels en utvecklare som vill vara med i en startup - 2025 kommer bli ett OTROLIGT roligt år tillsammans med Livet pågår!! Vi gick förbi NK så jag fick se årets gran som snurrade i taket, det var en Chanelgran och jag tyckte de tidigare årens granar har varit finare med röda kulor eller röda rosetter men det är alltid något mäktigt med att stå där under granen och höra julmusiken... Hann inte gå in på NK sist vi var i Stockholm så jag är glad att vi gick igenom så jag fick uppleva det innan vi gick till Sturehof för lunch och champagne där vi skålade för året som gått med Livet pågår. VILKET ÅR! Och det var bara mjukstarten, så tacksam att vi vågade satsa på varandra och dra igång projektet som nu kommer bli ett gemensamt bolag där vi siktar på att hjälpa tusentals människor till ett bättre mående. Det åts efterrätter som ni ser, jag tog saffransglass och Mia den sociala-medier-kända prinsesstårtan. Hur gullig? Sen tog jag mig hem till Skåne igen för att landa in i Malmö, såg en gran med kulörta färger och gick och åt middag med ett gäng tjejer innan vi skulle se vår vän Tingesk som var med i Santa Babys julkonsert på Malmö Live. Även Amanda Jensen var med och hon gjorde White Christmas på det mest otroliga sätt, herregud vad man saknat hennes röst?? MAGI! Tingsek sjöng mina favoritjullåtar och jag grät en skvätt för jag har drömt om att han ska sjunga julmusik i flera år och förra året tackade han ja till en julkonsert för första gången och gjorde det med bravur så nu vill jag tvinga honom att aldrig sluta. För hans röst ihop med gamla julklassiker är liksom rysningsgaranti och sånt mys! Stolt vän! Lördagen började tidigt med julkoppar och mys med August medan de andra hade åkt iväg på fotbollscup. Vi skulle också dit och titta och heja för det ville August men allt blev kaos, gnäll, bråk och gråt. Som så ofta just nu i denna 6-årsfas men jag hade liksom inte orken att hålla ihop det och loopar i mitt huvud att jag ägnar ENORMT mycket tid och engagemang av mitt liv åt fotboll och innebandy just nu och det är okej men inte när jag blir gnälld på, blir utskälld och ska lirka kring det, måste ta med denna pucken på vår parworkshop också när vi pratar föräldraskap och bolla med Rickard hur vi lägger upp nästa år. För så här kan vi inte ha det: En mamma som gråtit i 10 minuter och inte kan sluta samtidigt som hon kör runt, runt i Oxie och försöker hitta DEN DÄR JÄVLA IDROTTSHALLEN VARS ADRESS STÅR FEL PÅ CUPENS HEMSIDA!! Jag grät mest för jag var slut. Slut av intensiva veckor som HADE gått ihop om det inte var för att jag blev sjuk i 3 omgångar, vabbade barn i 2 omgångar och hade en 6åring som gnäller så det känns som någon sågar i min hjärna med en liten metallsåg hela tiden men är den mest ljuvliga, roliga och mysiga varelsen däremellan så jag slängs mellan totalt mys och tacksamhet och skratt och total dränering där min högkänsliga själv känner så som gnället upplevs samtidigt som jag försöker vara vuxen och ta ansvar med empati, förståelse, gränssättning och stöttning - men mitt batteri sänks i botten av det. Och jag hade inget batteri att ta av. Så jag grät. Och sen hittade jag inte hall-jäveln så då grät jag för att jag inte fatta idrottsvärlden, kände mig som en idiot. Och så grät jag för att vi missade andra matchen. Till slut hittade vi fram (tack vare att jag kom på att jag kunde kolla i bil-appen var Rickards bil var parkerad och köra till den. Då kallade August mig smart och allt kändes lite bättre för en stund...) och vi fick heja på sista matchen där Charles dundrade in två mål. Älskade hjärtan - jag älskar att se dem vara aktiva i sina sporter - jag GÖR verkligen det!! Men jag slits i tu när jag det ska dräneras av motstånd, gnäll, utbrott och bråk om att man inte kan leva i shorts och t-shirt i decemberkylan osv osv osv. Då vill jag inte lägga tid, energi och engagemang alls i sportens värld. Måtte denna 6-årsfas vara över snart. Väl hemma åkte vi och köpte en gran och det var mysigt en stund när vi skulle klä den men sen blev jag gnälld på igen och någon dörr smälldes igen för någon kula jag inte ens mins vad problemet var med. Jag förstår verkligen den där låten "nu är det jul igen" för första gången i mitt liv. Inte gillat texten förr men nu sjunger jag med och försöker fnittra och tänka att livet pågår. Just denna julen är det en 6årsfas som pågår i vårt liv parallellt med den tindrande julen. Skratt och gråt. Livet pågår. Granen blev klädd iallafall och den ger mig energi hela tiden för den är så vacker. Älskar alla våra olika julkulor med olika minnen... Den äldsta från när jag var liten och den viktigaste från Paris som jag köpte när Rickard hade friat... 14 år sedan den 30 december i år! Barnens första julkulor hänger också här och i år fick vi fina från vårt gudbarn Alva med bilder på oss. Minnen som gör att jag känner tacksamhet över mitt liv varje gång jag tittar på granen. Något så litet som blir så stort! Sen satte jag mig utomhus och pratade med min syster en stund. Tittade på utegranen som vi också köpte... Första gången vi har en utegran men inte den sista, blev så glad i mörket. I söndags hade jag mental återhämtningsdag medan killarna var på innebandy-VM i Malmö. Var hemma i huset i total tystnad.. Gjorde yoga, bakade pepparkakor, såg en julfilm och åt takeaway, tog en lång dusch och småjobbade lite innan jag gick på ett bröllopsmöte med ett av nästa års brudpar. En välbehövlig dag helt klart!
