Ni kommer tro detta är ett skämt men på något sätt har jag tagit mig hem och kräkandet slutade efter lite mer än ett dygn medan det andra sättet man känner av en magsjuka har fortsatt non-stop sedan i torsdagsnatt så nu är jag hos läkaren och hoppas på få hjälp på att stoppa det, jag har liksom ingen mat i kroppen på flera dygn, helt slut. OCH gissa vem som sitter i Rickards knä bredvid mig och ska in till samma doktor med röda kliande utslag över exakt hela kroppen som spridit sig som en löpeld sedan de dök upp igårkväll? Stackars lilla Charles, herregud vad hemskt det är att se honom klia och gråta i panik och vad nu detta än är så är det värre för honom än både vattenkopporna och svinkopporna. Så... glad mors dag till mig. Phuuu
