Jag hade telefonmöte med endometriosteamet i Malmö imorse och hörde mig själv säga en mening högt som jag blev så himla ledsen över efteråt... Man måste slåss med näbbar och klor för att förklara, försvara och stå upp för hur man mår och framförallt när man inte passar in i "mallen" för sjukdomen vilket jag inte gör. Man ska inte ha ont när man är gravid, motivationen för endometriosptienter är att "varje graviditet är som en behandling för dig och du slipper ha ont och mår oftast bättre efter varje barn". För mig (och många andra) är det tvärtom - jag hade SKITONT under graviditeten och har mer och mer ont efter varje barn. "Man har bara ont när man har mens"... ehhh, nej, jag har skitont dygnet runt men extra mycket vid ägglossning och mens.. sen får jag hugg som får mig att stå på tå och profylaxandas en till flera gånger per dag "Man mår bättre av att träna" ... jag mår ju psykiskt bra av att träna men straffas VARJE GÅNG jag tränar med att ha pulserande, ömmande smärta i magen hela kvällen som känns som en slags inflammation i buken "Muskelknutor är ofarliga och de gör man inget åt, de kan växa under graviditet men går tillbaka efter"... För mig gör det myomet (muskelknutan) jag har mer ont än någonsin "Det syns inget i buken, då bör du inte ha så ont". Detta är min värsta och mest hopplösa för det syns extremt lite i min buk och man har bara bränt bort några få sammanväxtningar men jag har så EXTREMT ont. Vilket ingen förstår. Osv osv osv... När man ringer och vill boka tid vill de intervjua en för att liksom hitta "problemet" som de vill lösa. Men det går ju inte med endometrios för det är konstant, hormonerna förändrar sjukdomen hela tiden och smärtan, myomen osv förändras hela tiden. Så när jag sa "alltså jag har ju haft så här ont i 10 år och inser att detta inte är ett problem som kan lösas utan detta är mitt liv och jag behöver hjälp, jag behöver en läkare genom livet som kan min sjukdomshistorik och min kropp och som kan hjälpa mig från år till år utefter hur jag mår och inte hur jag "borde" må." Sen blev jag ledsen, för det borde vara självklart men jag har fajtats och varit utanför mallen i 10 år och lär få vara det resten av mitt liv. Det är bara så det är.
