Hello från vinterkylan, nu backade våren till vinter till och med här längst ner i Skåne... Brrr, men jag är ändå så himla glad för man märker verkligen att LJUSET är tillbaka. På både morgonen och eftermiddagen och det ger en så himla mycket mer energi och liksom grundlycka tycker jag - att inte leva i konstant mörker som man ändå gör i januari och typ februari (november och december tycker inte jag är några problem eftersom då har man julens alla ljus och myset framför sig). Imorse var vi iväg hos barnmorskan och lyssnade på hjärtat, tog lite prover och pratade förlossning samt att min remiss som gick till psykologen kom tillbaka med 2 månaders väntetid vilket är liiiite för långt när man är gravid så hon skulle kika på det... Jag känner att jag behöver träffa någon som kan stärka mig nu. Testerna såg bra ut och hon var så imponerad av mina järndepåer, haha. Måste vara all broccoli och babyspenat jag frossar i hela tiden, jag slapp ta järntabletter under hela förra graviditeten vilket tydligen är jätteovanligt men jag är livrädd för dem efter att ha hört hur ont folk får i magen av att äta dem så jag håller tummarna för att det håller sig med allt grönt jag äter denna gången också... Sen fick jag ny läkartid för magsmärtorna eftersom Charles var sjuk förra gången så nu ska jag dit på måndag. Blir bra det - men nog om allt sånt. Så mysigt att gå till barnmorskan tillsammans med Rickard som en liten morgondejt. Men nu är det tisdag och riktig mötesdag för mig, herregud vad många projekt det är som rullar parallellt nu i min projektagenda och på något sätt måste jag hålla styr på alla samtidigt och få dem ända in i mål innan sista maj. Det är en utmaning helt klart, tror aldrig jag haft så många stora projekt som rullat parallellt och jag känner mig faktiskt lite ensam i all för första gången trots att jag försöker ha detta året som jobbåret när jag gör saker TILLSAMMANS med andra. Hitta partners in crime i de olika områdena - som men nya podden jag ska göra med Paula. Det ska bli jättekul! Jag berättade under mitt mentorsamtal med en av mina elever igår att det nog ändå är härligt att kämpa i motgångar med någon men även att fira medgångarna med någon... Jag minns när jag hade pressdagarna för min bok och satt i frisörstolen och gjorde hår och make på morgonen inför en riktigt häftig dag när det slog mig så hårt att jag HAR SLÄPPT EN BOK - jag har kämpat och fått en dröm att gå i uppfyllelse och jag har skapat allt detta jag nu ska fira. Jag hade till och med skapat denna otroliga pressdag jag hade framför mig med bubbel och tårtor på både NK och AtSix i sviten och briljanta människor hade tackat ja till att komma. Och allt jag ville just då var att ha någon bredvid mig att göra high five med, skåla i skumpa och liksom fira TILLSAMMANS med. WE DID IT istället för I did it... Det var nog första gången jag verkligen kände så. Många entreprenörstankar just nu som ni märker....
