Hej från måndagsmood i soffan där jag jobbar med de mjukaste kläderna möjligt på mig. Alltid lite tufft efter en härlig kortsemester att dra igång och det kände nog hela familijen imorse... August ville inte ALLS gå till förskolan och jag kände med honom - för jag kände ju likdanat. Men på något sätt kom vi iväg vid nio och dagarna rullade igång... Men - nog om det - låt oss spana på den otroliga resan vi hade till Sälen som Rickards 40årsresa!! Han bestämde sig redan i somras att det var detta han ville göra med bara vår lilla familj så vi bokade flyg från Köpenhamn till Sälens flygplats och sen hem till Malmös flygplats. Och så bodde vi på Lindvallens Lodge igen i en lägenhet där vi trivdes kanon! Vi hade liftkort fredag- söndag men hyrde skidor från torsdagen så när vi kom fram så kastade vi oss ut i backen och lät barnen åka lite för att känna på det. I efterhand hade vi nästan kunna köpa för kvällsåkning även på torsdagen men det var en härlig timme där jag sprang bredvid Charles i liften (TRÄNIIIINGEN, phuuu) och ner för backen igen medan Rickard var med August i den plattaste lilla backen med ett åkband. August AVSKYDDE ju att åka själv i fjol och lärde sig aldrig riktigt men tyckte det var kul att åka mellan våra ben så våra förhoppningar var inte allt för stora. Han ville ABSOLUT INTE gå i skidskola (men vi hade anmält dem både till det när vi köpte resan i somras) så när skidskolan ringde oss och berättade att Charles grupp var inställd för han var den enda anmälda i sin grupp och föreslog att han skulle ta en timmes privatlektion istället så förhandlade vi till oss att vi fick avboka August skidskola helt. Det blev toppen! Vi käkade middag på Majkens sylta på torsdagskvällen och de hade en SUPERBRA barnbuffé som barnen älskade, toppenbesök och vi satte oss vid brasan efter och mös en stund... I fredags var det dags för Charles skidlektion och jag slogs av hur enooormt mycket han utvecklats och hur stolt jag är över oss som alltid försökt vänta in honom och möte honom på hans nivå. Från att vara livrädd för sånt här så hälsade han glatt på en helt ny skidlärare som hette Kajsa och drog iväg ensam med henne i en timme och en kvart. Jag briefade henne lite snabbt om att vad han kunde och att en påminnelse om att åka ankarliften så han känner sig trygg vore kanon och visst fixade dem det! Så länge var August pepp på att prova åka med sele vilket var så himla överraskande - från skrik och bråk varje sekund i en overall och utomhus de senaste två vintrarna till en glad och peppad liten kille. LYCKA!! Vi åkte knappliften tillsammans och sen ner i selen - om och om och om igen. Så himla häftigt! Och här har ni oss! Helt plötsligt kunde hela familjen åka barnbackarna tillsammans och vi åkte heeela dagen, herregud vad lycklig jag var! In för lunch och lite vila och ut igen.. in för lite fika och ut igen! Vi åt alla luncher på Lodgen och de hade bra meny och var snabba ut med maten! Och man kunde beställa pastan glutenfri, älskar när det är en självklarhet att slänga ihop glutenfri pasta likagärna - varför har inte alla restauranger det? Inte så svårt att ha ett paket glutenfri pasta på hyllan liksom? Det blåste kallt men solen bjöd oss på sin närvaro vilket hjälpte till med lyckoruset får jag säga! 15:30 stängde liftarna och då gick vi in på after ski på Lodgen, det var barnens första gång de gick på afterski och de älskade det! SÅ HIMLA KUL för jag minns att jag också älskade det när jag var liten.. Att klappa med, att äta chokladboll och få dricka läsk... Klart man kan sitta på bardisken och chilla liksom. På kvällen hade vi bokat bowling innan vi åt kvällsmat i vår lägenhet. Superhärlig fredag helt klart! På lördagsmorgonen var det dags för min timme med ensamåk i backen.. Rickard var ute första timmen på fredagen och jag haffade soluppgången och åkte i snålblåsten på nypistade backar medan Rickard körde hela klä på- borsta tänderna - komma ut i backen racet, haha. Och sen kom jag med ny energi till gänget och vi åkte hela dagen i backen igen. Min vän Lotten var också i Sälen med sin familj så de körde från Hundfjället till oss för att möta upp oss på lunch och afterski. Så himla kul! Och på afterskin så hände det här... De plockade upp Charles på scen som brände av hela "Banan Melon Kiwi och Citron" från rap till refräng och jag trodde taket skulle lyfta när han sjöng och ÄGDE scenen. Herregud så kul det såg ut som han tyckte det var, min älskade lilla modiga Charles!! Han har aldrig vågat göra något sånt men har alltid älskat att sjunga och dansa och han lär sig låttexter på 0 sekunder, det är verkligen en liten talang det där men som inte vågat riktigt - han sa att han inte vågade denna gången heller när jag frågade om han hade velat sjunga på scen men så vips så såg killarna på scenen att han kunde texten och drog upp honom och det glittrade till i hans ögon och han ÄLSKADE det!! "Det var lite läskigt och pirrigt men mest bara kul" sa han efter. Stjärnan! Tror han fick mersmak... Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Johanna Kajson (@johannakajson) I söndags packade vi ut oss och hade en heldag i backen igen innan vi gick till äventryrsbadet och badade och lekte och duschade inför kvällsflyget hem. Det känns som vi varit borta en vecka! Och det sista som hände i backen var att August sa att han ville prova åka lift själv - något jag frågat lite här och där under dagarna men inte pushat alls för och vips - så var han nyfiken och visst gick det KANON. Jag fick springa upp för hela backen i pjäxor bredvid för han ville inte gå av för det vara så kul. UTVECKLINGEN NÄR MAN VÄNTAR IN SITT BARN ALLTSÅ!! Trygga, trygga utvecklingen... Och nästa år vill han prova gå i skidskola sa han.. Jahapp, bara att börja spana på skidstugor vecka 8 2024 alltså - LYCKAN! Detta målet som vi satte som kändes SÅ OMÖJLIGT men som vi bara sa att detta vill vi investera i - för i framtiden blir det sååå bra och mysigt. Och att det redan hände i år - att vi kunde åka alla tillsammans och ha det så fint och bra. Jag är så otroligt påtankad med OBRÅKIG familjetid vilket känns ljuvligt efter några år av faser och pandemi som gav ännu mer vabb och gnällig tid ihop. Nu verkar det som vi kommer gå in i en tid där båda barnen inte är i någon fas och jag ska njuta SÅ av detta året - med en 5 åring och en 8 åring som har en liten paus i de kämpinga utvecklingssprången. Nästa år blir det nog KAOS för 6 och 9 är två tuffa år men nuuuu - just precis nuuuuu är de bannemej ur sina senaste faser och jag ska njuta varje jäkla sekund av att se dem må så här bra och vila i sina fantastiska personligheter!
