Det är en så speciell tid nu... Imorse när jag skulle lämna August på skolan så slog det mig att det var en av de sista gångerna jag gick där över skolgården och han höll mig i handen på väg mot 1:ans klassrum. På torsdag slutar han ettan och sen är det sommarlov. En FANTASTISK tid just nu ju... Naturen är som absolut vackrast efter att ha exploderat i alla hörn, men också... Så ser jag syrenerna som börjar bli överblommade och något inom mig dör litegrann fastän jag inte vill. Det är så tydligt att det är början på sommaren men också slutet på något. Slutet på ettan för August och slutet på fyran för Charles. Det betyder att han gått halva sin tid på sin skola. HALVA TIDEN ÄR GJORD!! Han fyllde ju elva förra veckan och det är bara 7 år kvar till 18 - ja ni hör ju!!! Fastnar man i dessa tankarna så gör precis allt ont för en högkänslig... Jag låter det kännas och brännas lite innan jag välja närvaro och tacksamhet. Tacksam för att jag plockat in syrener i mitt hem under hela denna perioden.. Haft liljekonvaljer på nattduksbordet... Stirrat på buskar och träd dagligen och grundat mig i att se magin i förvandligen från allt det döda till LIVS LEVANDE i varenda hörn. Det är så vackert så det gör ont. Men jag är iallafall här, jag njuter och jag är livs levande. Tack livet för det!Är du högkänslig? Känner du igen dig? Hur fångar du närvaron just nu? 🫶🏻
