AJ och FAN VAD BESVIKEN JAG BLIR rent ut sagt!!!! Jag tog natten med A och den var mer vaken än med sömn får jag erkänna, vi är inne i en fas där han snurrar, sitter, pratar, kryper runt, sprattlar och blir frustrerad - såklart.. För han har svårt att somna på natten. Så han somnade vid 19:30 och sov till runt 23 och sed snurrade vi till typ 03 skulle jag tro. Och sen sov vi okej till 07. Att dra ner på sovpasset på dagen hjälper inte, snarare stjälper så vi fortsätter låta honom sova upp till 2 timmar på dagen för det verkar inte hänga ihop med natten. Men natten - ahh vad kan man göra? Inget känns det som, bara att härda ut och hoppas att han kan börja sova med bara något eller några få uppvak igen sen. Tänk den dagen jag har två barn som sover hela nätterna, vad sjukt det kommer vara. För C vaknar ju mer än hälften av alla nätter mer. Hur som - det är inte därför jag är arg och besviken. Jag är det för att jag precis nu känner en sån där föbannad huvudvärksattack på väg och jag blir så frustrerad för jag måste ju kunna jobba en heldag utan att få ett sånt här bakslag. Jag måste kunna vara vaken med mitt barn på nätterna utan att kunna få ett sånt här bakslag. Det är SÅ tråkigt att känna att jag inte kan leva mitt liv som jag vill. Och nu måste jag ta en måndag off och gå och lägga mig. Foto Linda-Pauline SÅÅ besviken just nu och ska bo själv med kidsen till imorgonkväll och jag blir så himla ledsen att jag ännu en gång ska behöver sätta mig på huk hos Charles när jag hämtar honom med tårarna i ögonen och säga att "mamma är lite sjuk idag, hon har så där ont i huvudet du vet så vi måste ha myseftermiddag och vara lite lugna. Usch jag avskyr när de ska behöver anpassa sig efter mina sjukdomar. Nu - sova hela August nap och hoppas att det är bättre sen!
