Nu är äntligen pappa hemma igen efter att ha hängt på sjukhuset sedan i fredags då han och mamma åkte in för misstänkt blindtarmsinflammation som visade sig vara brusten blindtarm under operationen i fredagskväll. Det har varit minst sagt rörigt och störigt att ha pappa på sjukhus, först och främst för att vi ville att allt skulle gå bra och att han skulle må så bra som möjligt såklart. Men också får att planen är att hela Kajson-klanen ska åka på semester till ett hus vi hyrt i Fuerteventura på lördag. Eller vi samlas på fredag på ett hotell på Arlanda och så som det såg ut i helgen så började vi sakta ställa oss in på att det där inte skulle gå att genomföra men NU är han på benen och fick äntligen komma hem idag... Heja pappa! Det var inte så kul när samtalet kom från mamma från akuten i fredags när jag satt och åt lunch i Stockholm... De skulle hämtar Charles och ha honom hemma hos sig och på lördagsmorgonen skulle mamma ta tåget till Blekinge för en begravning medan pappa skulle stanna hemma med C tills Rickard landade från Stockholm och hämtade honom, Nu blev allt lite uppochner och mamma fick ställa in att åka på begravningen och pappa opererades sent i fredagskväll när vi hade överraskningsmiddagen för Rickard i Stockholm..... (Där syrran och Alex fick ett samtal från sina barnvakter till förrätten att Donna hade kräkt så det var bara för dem att säga tack och hej och åka hemåt och nu har de legat däckade sedan dess. Som sagt -rörig helg!) Hur som - nu är alla på bättringsvägen och förhoppningsvis (håll tummarna!!) så kan vi alla flyga iväg på en välbehövlig liten rehab och viloresa tillsammans på lördag. Det vore så mysigt att få bo ihop i värmen och bara umgås, leka med barnen och yoga eller nått. Men viktigast är att alla blir bättre och bättre såklart! Så igår var jag och Charles inne på sjukhuset i Lund och hälsade på pappa (det var där man kunde äta dagens lunch för 25 spänn!) och jag har inte varit där sedan jag var och hämtade farfar när han åkte in och ut hela tiden vid julen 2010, jag är inte så rädd för sjukhus eftersom jag har hängt på en del själv men jag har aldrig varit inlagd själv över en natt, det hade nog varit läskigare men jag försökte iaf tänka på att det antagligen är dit vi kommer komma när det är dags för förlossningen och vi äntligen ska få träffa bebisen som bor i min mage. Att försöka vända miljön till något positivt liksom, jag och Charles promenerade förbi skylten "förlossning" och jag berättade att hit åker man och hämtar ut bebisen ur mammas mage. Han är så rolig nu och ropar "HALLÅÅÅÅ" till magen när Rickard uppmuntrar honom till det. Haha Hur som - det var det som varit lite rörigt i mitt liv nu men nu är vi på banan igen!
