HERREGUD jag måste ju berätta vad jag och Charles gjorde i helgen!!! Det var den årliga "löparfesten" här nere på Näset och det var ju där jag sprang en mil förra året och utmanade mig rejält - i år hade jag och Charles bestämt oss för att anmäla oss till 5km loppet och springa det tillsammans... OCH VI KLARA DET! Så otroligt stolt över honom - ja över oss båda!!! Mitt mål var att får honom att orka springa i ett hyffsat jämt tempo genom hela loppet utan att stanna - barn har ju en tendens att vilja kuuuuta och sen stanna och pausa men vi pratade om att hålla oss på under 35 minuter och la en plan för hur vi skulle takta jämt... And we meade it!! Charles hade fulla krafter sista 400 meterna och ökade tempot och sprang ifrån mig in i mål 20 sekunder före och jag skrek som en galning och peppade honom. Så stolt! 31:30 visade klockan på hans tid och han sa "nästa år siktar vi på milen mamma - det ska vi träna till". SÅ HIMLA COOLT att jag liksom kunde inspirera honom till detta och att vi kunde göra det tillsammans! Pappa och Rickard sprang som vanligt halvmaran - helt galet att pappa som fyllde 68 år dagen efter GÖR det liksom men han har sprungit hela mitt liv. Jag har alltid hatat det. Tills nu om jag får springa i lagom tempo med Charles, en sån himla fin upplevelse och vi firade såklart efteråt med en skål och ett dopp i havet! Tack livet för denna upplevelsen!!
