Hej onsdag från en intensiv dag... Det var en halvkass natt med A och sen lämnade Rickard dem imorse på förskolan och så hann jag jobba lite och ta emot städ som skulle storstäda huset innan jag hämtade upp A igen på förskolan för att åka till BVC på 18 månaderskontrollen... Och sprutan, phu. Hade lite ångest över det och att sen lämna tillbaka honom till förskolan igen men hade möten i eftermiddag och jag kan ju liksom inte skippa 4 arbetstimmar varje gång barnen ska på något, då går inte jobbet ihop riktigt och jag måste jobba kvällar och helg istället och det vill jag ju INTE göra i år. Hur som, det är VERKLIGEN en 1,5 åring vi har här hemma just nu.... 18 månadersfasen är inte att leka med, det minns jag från Charles tid och August är inget undantag, det är TEMPERAMENT och bestämma själv som gäller nu och det svänger fort. Mitt lilla charmtroll KAN SJÄLV och han försöker kommunicera med allt vad han har och inte har men där är inte så många ord än vilket gör honom frustrerad helt klart - även när han inte får som han vill blir han vansinnigt ledsen och ligger på golvet. Saker kastas. Han blir tokarg och armarna far ut när han känner sig trängd av andra barn. Och nu tänker jag bara TACK Charles för att du fick oss att skola in lillebror på samma avdelning som dig så att vi och pedagogerna känner varandra väl sedan innan. För såna här faser är skitjobbiga i sociala sammanhang (alla sammanhang faktiskt) och det är såå skönt att veta att pedagogerna VET att vi inte accepterar att man kastar saker, drar i hår, bankar någon i huvudet osv när man inte får som man vill. Så jag slipper känna mig osäker på den fronten, vi är extremt konsekventa och tydliga med såna saker och det vet dem - men fasen ska man likt förbannat igenom, haha. Dagens 18månaders besök gick bra och han vet var näsan sitter, hur man stapplar klossar och allt det där som de vill spana på och han följer sin kurva fint. Och vi pratade lite sömn men precis som min och Rickards magkänsla säger till oss att detta inte är något att utreda av läkare så höll dem med, det är bara att fighta sig igenom det och hoppas att det gör över när han är runt 2 år... Han är frisk, glad, viljestark och bara FÖR pigg på nätterna helt enkelt. Och även om det är skitjobbigt för oss så är det bara så det är och vi får ta oss igenom det. Sen var det ju dags för sprutan och SÅ ledsen han blev såklart, stackaren. Det är ju så himla oehagligt för dem att det bara är kul och mysigt och sen PANG så gör något skitont i benet, fyyy. Tydligen ska Charles får en spruta när han är 5 år och han har ju inte fått sen han var 1,5 så det blir nog inte speciellt kul det heller. Jag tröstade August och hade med lite torkade russin som avledning och det gick faktiskt bra att lämna igen så nu har jag jobbat undan och haft mina möten här hemma och ska få lite sista grejor på plats innan jag hämtar båda barnen och ikväll är det TENNIS för mig, hurra!! Jag minns inte hur länge den här 18 månaders fasen höll på, en månad? två? Någon som minns?
