Känslan på mitt jobb just nu: Lite medvind, lite mod att säga saker högt, lite tecken från universum på att jag är på rätt väg. Vill bara jobba hela tiden och det är en känsla jag SAKNAT och som jag inte känt på många, många år nu.. Kanske inte så konstigt när jag tänker efter, då det är nästan under 10 år jag nu varit i ett hormonkaos och en situation där min kropp, själ och sinne behövt lägga allt fokus på BARN. Först att försöka bli gravid, och att ha endometrios och släppa P-pillerna är ju OTROLIG slitsamt och gör ont. Sen ofrivillig barnlöshet.. IVF... En tuff graviditet och en bebistid där bebisen inte sov, inte gillade att äta och var väldigt gnällig och ledsen... I många av dessa fall har det känts lite som att överleva och leva framför att vara kreativ och gasa i jobbet liksom - även om jag skapat ENORMT mycket i mitt bolag de senaste 10 åren såklart. Morgonens köpp Dessutom så är det ju en konst att lära sig att vara förälder och att hitta balansen i livet - vem är jag nu när jag är både mamma och fru? Var finns utrymmet för att vara Johanna? Och ska jag bli gamla Johanna igen? (Det är ett klassiskt misstag - att man jagar att allt ska bli "som vanligt" när man fått barn. Att man ska "bli som innan" både fysiskt och mentalt - men det går ju inte. För man har ju blivit mamma!) Och sen varje gång man tror man hittat balansen och fattat the game of being parent så ÄNDRAS ju spelplanen för barnet har gått in i en ny ålder och en ny fas. Och så måste man lära om sig igen. Och igen. Och igen. Så var finns utrymmet att orka hitta sig själv under dessa åren? Det finns kanske inte riktigt, eller jag tycker man ska sträva efter det och självutvecklingen hela tiden, att hela tiden se till hur man har bäst balans just nu och vad man behöver för att må bra just nu. Och JUST NU så har min energi äntligen kommit tillbaka, min motivation, min glöd, min pepp och jag TROR liksom på min förmåga igen. Mina idéer - och nu tänker jag minsann gasa! Jag känner mig som mitt 20åriga jag igen - fast jag måste komma ihåg att jag är 37 och balansen för det med orken, familjen och barnen måste såklart hittas. Men ÅH vad härligt att ha lite spruddlande 20årsenergi i mig! SOM jag saknat det!
