Jaaa vad ska man säga, jag är tydligen skörstark just nu.... Det blev en omtumlande dag för både entreprenörshjärna och min själ igår som ni förstått. Jag blev överrumplad med känslan av panikångest direkt under kaffemingle vilket jag blev så himla förvånad över.... Det var runt 500 personer som nätverkade och som var på plats för att lyssna på alla inspirerande föreläsningar och det är folk i näringslivet - precis som jag... Bara det att jag just nu inte är så mycket i DET för jag är mest av allt i mammaledigheten. Och det var nog den krocken som chockade mig när jag hamnade bland alla dessa människor med en kaffekopp i handen och förväntades mingla, prata business och liksom dra över ett professionellt skydd över allt vad nerver, känslor osv heter. För det passar sig inte i businesslivet - inte en sån här dag iaf... Och jag är ju skör nu - så jäkla skör märker jag. Jag hann säga hej till några branschkollegor innan klumpen växte sig så stark i min hals och hjärtat klappade så fort så jag var var tvungen att ta mig därifrån. PANIK. Jag kunde nästan inte andas, det var som att jag inte kunde stänga av känsloregistet så jag sprang ner till garaget och satte mig i bilen och andades. Hjärtat dunkade så hårt och jag har aldrig känt så här innan, framförallt inte i jobbsammanhang men att jag inte gillar att mingla och vara "väder och vind" social har jag vetat och det har blivit värre och värre med åren. Hur kan någon som jag som är så "social" få panik av att hamna i detta forum? När jag hade andats och gråtit lite så samlade jag mig och gick tillbaka, sprang på Isabella och Simon och hann sno åt mig två snabba kramar på vägen och sen började panelen som var otroligt intressant att lyssna på, det var ju den jag var med i förra året och det slog mig att jag var tusen gånger mer bekväm att stå på scen än att nätverka i mingel. Jag har alltid varit som mest hemma på en scen, ända sen jag var liten. Där är jag aldrig nervös - ge mig en livesändning, en scen, en kamera, en publik eller vad som helst. Då går det som tåget. Men att kallprata - det ger mig tydligen numera total panik och hjärtklappning som rusar. Tror det är kontrasten från mammaledigheten och det där sköra jag går igenom just nu... Och det förtydligades sen när Isabella tog plats på scen och intervjuades för hon är klok som en bok och sa saker som gjorde att ännu mer föll på plats. Som vanligt. Att hon försonats med sin barndom - ahhh det är där mycket skaver nu inser jag när minnena från tonåren blommat upp igen och jag känner att jag vill bli KLAR med det. Försonas. Förlåta. Jag vet att jag skrev det förra veckan också, men det är svårt att göra nu under mammaledigheten - eller kan man gå igenom en sådan process själv? Kan jag nu när jag vet och kan en del om sorgbearbetning, KBT och självläkning klara av det själv kanske? MEN, idag känner mig stärkt av gårdagen, för jag valde att stanna och gick ut och andades igenom hjärtklappningen när den kom över mig ytterligare en gång... och så vågade jag prata om det med Jenny som hade bjudit dit mig och Alex som jag hängde med. Så fint med kvinnor som är relativt nybekanta som man vågar vara så ärlig med. Hur som, efter lite lunch, en promenad i Malmö Stad och en stunds jobb så var det dags för avslutningen på dagen med Steve Angello på scen i en inspirerande intervju, han gör otroligs projekt för Malmö Stad vilket var spännande att höra mer om. Och den vankades det galanight med bubbel i Zlatansviten och denna utsikten: Där träffade jag även härliga Sanna på Lovely Prints och vi pratade länge om inspirationen från dagen, att sätta värde på sig själv och sina produkter - och ens expertis och faktiskt en del pm HSP och drömmar. Högt och lågt - men så himla viktigt samtal inser jag idag när jag landat i alla tankar... Man ser på mig att jag gråtit mig igenom dagen, haha, men jag fick så himla mycket beröm för kostymen (som vanligt när man bär en kostym som inte är svart) och kände mig ändå taggad på själva galan som Dreambag hade sytt ihop - med Ola Selmén som en helt fantastisk konferencier (drömjobb att få vara konferencier ju!!! Men alltså han var otrolig i den rollen!! Hatten av!) och sen Ola Salo, Shirin, Dilan & Moa och många fler på scen. Satt ensam och tog in varenda inspirerande historia om entreprenörerna i Malmö. Och sen körde jag hem trött som en urvriden trasa efter berg och dalbanan men väldigt, väldigt insiktsfull om vilket viktig dag det hade blivit för mig. Tog några stora beslut på vägen hem och redan idag satte jag några av dem i rullning och blev så stolt över mig själv. Mäktigt det där ändå med hur man alltid måste ner på botten och verkligen slå i som en hård sten för att där och då torka tårar a och börja resa sig - och äntligen förändra en massa saker. Det är ju så utveckling sker. Nu ska jag fira en ny kund med att skriva avtal och äta en massa godis. Hurra!
