TJOFF så var denna dagen borta! Kalaset gick superbra trots att superC inte sovit under dagen och födelsedagsbarnet (eller kanske hans föräldrar, haha) hade ordnat så fint med lek, måla pussel, fiskedamm, korvgrillning och tårta. William som fyllde år fyllde 4 och det var så häftigt att se hur de 4 barnen som var där röjde oss på hans rum och lekte själva medan vi satt på golvet där inne eller utanför och pratade. Alla fyra barn går ju på samma förskola så de är så vana vid att röja runt ihop och just när det är äldre barn som liksom kan styra leken lite så blir det ju verkligen att de leker TILLSAMMANS. En sak som slog mig idag som jag iofs för funderat på ända sedan Charles föddes var hur "dåliga" vi är på att dokumentera vårt liv och Charles liv med riktig kamera och finkamera. Jag var lite stressad över det redan när jag var gravid, att pappa alltid varit så duktig på att filma med filmkamera och har bränt allt på skivor och märkt upp så vill man se sommaren 97 så kan man liksom göra det... Så vi diskuterade om vi skulle köpa en filmkamera och göra likadant men insåg rätt snabbt att vi inte är så duktiga eller har intresset av att dokumentera på det sättet. Vi skulle antagligen bara misslyckas med det hela tiden så vi köpte en fin liten systemkamera istället som vi har på födelsedagar, julafton och midsommar typ - mer än så orkar vi inte ta fram den. Men så skäms jag lite varje gång jag träffar engagerade föräldrar som har med systemkameran vid julfesten eller som idag på kalas. Som engagerat fotar inte bara sitt barn utan allas barn och hela dagen för att kunna minnas tillbaka. Jag tänker ju på hur kul det är att kunna ta fram om 30 år - vi småfotar ju såklart lite hela tiden men alltid lite i farten med mobilen och vi har inget system på att spara det. Jag gissar att jag inte är den enda som har lite ångest för alla dessa bilder som man inte vet hur man ska ta tillvara på?? Hur gör ni? Likaså filmades det med en vanlig filmkamera idag, så som min pappa alltid gjort (och iofs fortfarande gör så hans filmer från gemensamma högtider och semestrar finns ju iaf!) och jag fick ett hugg i magen för att vi inte filmade Charles första kalas. Vi tog lite bilder men inte jättemycket. Och vi tog nog mest på Charles för oftast om andra barn är med så tänker jag på att deras ansikte inte ska synas om det ska hamna på bloggen så idag sa jag till Sixtens föräldrar som både är duktiga på att dokumentera och dessutom fantastiska fotografer att när Charles tar studenten så kommer vi nog behöva ringa dem och be om en hög med bilder för de lär ha allt sparat och massa bilder på alla kidsen. Jag hade ju som mål att göra årsfotoböcker, bara en liten per år med ett par bilder per månad för att på något sätt kunna ha NÅGOT att ta fram då och då och jag lyckades slutföra 2015 (som är första året jag ska göra årsbok på och målet var att göra 2016 och 2017 innan nyår men det hann jag inte - får bli januarimålet!) och är så stolt. Hur sparar ni bilder och filmer och är ni duktiga på att fota och fånga allt, stort som litet?
