Godmorgon mina vänner, är ni redo för en lång radda tankar igen? Om mitt antiimflammatoriska liv jag försöker hitta balans i för att leva smärtfritt men också njutningsfokuserat för det sistnämna ÄLSKAR jag att leva. Fira med fika, fira med fredagsglassen och tja - baka kanelbullar och äta en hel hög på kanelbullens dag. Smarr! Från morgongröten, mmm. Jag äter gärna när hela familjen har tagit sig ut från dörren för att få äta i lugn och ro när det är alldeles tyst omkring mig... Just nu är det havregrynsgrötsfasen så imorse gjorde jag havregröt på fiberhavregryn och vatten som jag rörde i chiafrön och toppade med mammas hemmakokta äpplemos, äkta kanel och ikaffe havremjölk. SÅ GOTT, ätit det hela veckan! Det är antingen denna gröten eller guldgröten (men den blir jag sällan sugen på, mer när jag får en knäpp att jag "borde" få i mig gurkmejamixen) eller så gör jag havregröt med jordnötssmör och lite banan. Mer mättande helt klart men också SÅ god! Usch ska jag erkänna en sak för er? Jag har märkt att jag har tappat min balans i kosten och jag funderar på hur jag ska hitta tillbaka till någon slags vettig, lagom balans... Först var jag ju SUPERSTRIKT med vad jag åt och inte när jag hade mitt läkningsår så under typ ett, 1,5 år så åt jag extreeemt lite socker, ingen gluten alls, drack inget kaffe, åt extremt lite fläskkött och drog ner rejält på mjölk och grädde och även alkohol. Och inget bubbel - kommer ni ihåg det? Och ingen cola zero... Alltså HERREGUD vad imponerad jag är av mig själv att jag gjorde den resan, det var enormt mycket fokus och disciplin bakom det och det är inget mood jag trivs speciellt bra i - då hade jag ju så ont så jag inte kunde träna ordentlig utan försökte hålla igång så mjukt jag kunde med promenader, försiktig styrketräning ibland och yoga ibland men jag hade ingen regelbundhet i träningen. När jag hade läkt ut min envisa inflammation i kroppen och insåg att jag var mer eller mindre smärtfri så började jag träna på Bootcamp och det är ju rejält utmanande stryrketräning med flås och det har jag hållt i nu nått år 2 gånger i veckan vilket är alldeles lagom för mig. SÅ glad att jag köpte 2grr/vecka kortet istället för "fri träning" för detta har gjort att jag lyckats verkligen hålla mina 2 gånger per vecka - måndag och fredag - och att jag slipper tänka att jag "borde" träna 2-3 gånger i veckan och till och med kan göra en tankevurpa och tro att jag ska vara "duktig" och få in ett fjärde ibland. Varken det tredje eller fjärde blir någonsin av vilket resulterar i att jag oftast känner mig dålig som misslyckades - nu känner jag mig alltid stolt och nöjd - för jag får in mina 2 pass och jag KAN INTE ens träna fler pass. Så det är inget att tänka på. Sen spelar jag ju tennis på onsdagar och har en förhoppning om att göra något yogapass men det blir lite här och där när jag känner för det och jag känner mig inte kass eller stressad som "missar det". Jag känner mig hälsosam och i balans i mitt träningstänk nu utefter mina förutsättningar med såväl kropp, själ som småbarnsårslivet. YAY! MEN. Nu har jag tappat bort mig i kosten. OBS att INGET med kosten ska ha att göra med vikt på något sätt, det ska ha med välmående, endometriosen, bra immunförsvar och en frisk, stark kropp att göra. (Sen har jag hög med hjärnspöken som tjatar om smalhetshetsen ibland - ofta i perioder - men den är INGET jag vill leva efter och det är INTE sunt att konstant tänka att man borde vara smalare. BLIR TOKIG på denna hjärntvättning av BMI, platta magar osv osv och märker att det tränger in ibland - jag vill bara KÄNNA att min kropp mår bra liksom. That´s it) Kroppen verkar må bra fortsatt, inga blödningar, inte en massa huvudvärk eller några tecken än så länge på att jag skapar inflammation MEN jag vet ju att om jag fortsätter så här så lär jag hamna i ett bakslag. Och jag vet ju att INGEN människas kropp mår bra av en massa socker exempelvis. Men nu tänker jag på mat typ hela tiden, är hungrig ofta och framförallt sugen ofta... På choklad... på kanelbullarna jag bakade, gärna flera stycken, på linskakor med extra mycket bregott, på ostfrallor - även om dem är glutenfri och bakade på naturliga bra råvaror så vill jag liksom äta en eller två BARA för att det är gott. Även om jag egentligen är mätt. När jag lagade pannkakor till kidsen i onsdags ville jag äta en hel hög själv. Jag gör gröna juicer och ladda på med grönsaker på lunchen men har slutat med eftermiddagsgrönsakerna - jag brukade ju äta ett helt lass med olika grönsaker då när kidsen åt middag. Men jag orkar inte det, jag ville hellre äta ostmackor (om än "bra" såna) och spökar vikten in så väljer jag hellre det som är njutningsfullt än det som ger mest näring. Det är som ett TOTALT bakslag i revolt av hur disciplinerad jag var under så lång tid. Och detta gör att jag tänker på vad jag ska unna mig och vad jag ska stoppa i mig mer eller mindre konstant. Det upptar liksom hjärnans tankar alldeles för mycket - och en grej jag landat i att jag VERKLIGEN vill njuta av allt i livet. Träning ska vara härligt, mat ska vara härligt, fika ska vara härligt, hur jag går och lägger mig ska vara härligt, hur jag vaknar ska vara härligt, eftermiddagarna ska vara härliga - ja ni hör ju. Det är inte rimligt att konstant sträva efter att exakt ALLT ska vara härligt, gott och njutningsfullt. Ibland är mat bara mat. Punkt. Man kanske inte kan njuta varje dag? Ah jag vet inte var jag vill landa ens i detta, det enda jag vet är att jag äter på tok för mycket socker nu och att jag vet att det inte är hälsosamt för någon så jag vill hitta en balans. Inte sluta för att njuta är verkligen viktigt för mig, men att äta en kanelbulle och lakritskulrona med choklad på exakt varje dag går ju inte. Jag VILL helst ärligt fortsätta, haha, men jag VILL INTE elda på en smärtsam inflammation igen. Så. Där står jag i tankarna just denna fredagen. Dags att försöka sjävlcoacha mig till VAD balans i kosten är för mig, hur den ser ut, hur det känns när jag lever balanserat, hur det känns när jag njuter och hitta acceptansen i vad som är rimligt i njutning - är det varje dag flera gånger om dagen eller är det på helgen och att mat är mat helt enkelt på vardagarna kanske (GUUUUD VAD TRÅÅÅÅKIIIIGT!!!!). Vi får se.
