Godmorgon mina fina, kloka följare och läsare. Igår firade jag 13 000 följare på instagram, vilken grej! Som att fylla hela Globen varje dag för tusan, otroligt häftigt att få ha så mycket spännande dialoger, pepp, diskussion och tips och trix med alla er! Och nu tänkte jag att vi skulle belysa en sak som är så jäkla energikrävande för mig och antagligen för en del av er också. Det här med ALL "kunskap" och information man får när man är förälder i dagens samhälle. Och sen allt vi INTE egentligen vet och har kunskap om men ändå försöker navigera kring i att ta kloka och bra beslut för våra barn. Det började med att jag frågade lite kring era skärmvanor för barn imorse då det är något jag tänkt mycket på senaste veckan sedan jag hörde Louise Hallin nämnda i podden Kära Barn att 1 timmes ipad om dagen har visat sig ge positiva effekter för barn (över typ 5 år tror jag det var) medan när det överstiger 1 timme så blir det enbart negativa effekter. Och det har satt sig i mig för jag har funderat på vad hon menade - var det 1 timme ipad för att den skärmen är mindre än en TV? Eller var det 1 timmes spel? Eller var det 1 timme skärm totalt inklusive TV? Efter en snabb undersökning på instagram så var det många som hade snarare 3 timmars skärm eller mer per dag (ipad, telefon och TV inkluderat). Och så blir det ju om man har lite morgonmys med ipad eller TV och sen även på kvällen. Då swishar tiden förbi rätt snabbt. Så här sa hon i podden: "Forsknig hittills visar att med 10-11-13åriga pojkar visar att en timme om dagen ger bara positiva effekter såsom: att kreativiteten ökar, sällskap med kompisar ökar, socialt liv ökar och glädje ökar. Medan över 1-2 timmar om dagen ger negativa effekter såsom: nedstämdhet, apati, passivitet, glädjelöshet." Så jag har forskat vidare på detta och googlat efter artiklar och forskning och hej och hå, haha. Jag vill ju så gärna tänka till och göra det som är bäst för mina barn. Men det är FASIKEN inte lätt i dessa tider när vi dels får huuur mycket information som helst som vi ska väga mot varandra och fundera ut och ta ställning till. Det finns dels överallt och lockar hela tiden. Och dels så är det så oerhört liiite forskning och kunskap om bieffekterna fortfarande eftersom denna typen av teknik är så ny. Så någonstans måste man ju gå till sina egna värderingar, sitt eget förnuft och efter att ha samlat all kunskap och fakta som man kan hitta klura ut en balans som funkar för just SINA barn. För alla barn är olika. Vissa blir besatta, andra är ganska ointresserade. Och det är väl just den där balansen som är det viktigaste om jag klurat ut rätt i allt jag forskat runt i. Att det handlar inte om exakta minuter hit och dit utan hur man lär sina barn (och sig själv) att ha sunda vanor kring skärmen precis som allt annat. Alltså är det viktigt VAD man gör på skärmarna. Att man har barnlås som är för rätt ålder, att man inte spelar spel som är för äldre barn (min personliga åsikt är att INGA ska spela krigsspel och skjutarspel -varken barn, tonåringar eller vuxna. Det finns liksom ingen anledning i världen att fler män i vårt samhälle ska leka med vapen och inspireras mer av våld, den typen av språk osv i min värld. VARFÖR görs och accepteraras dessa spel?? Det är barn redan nu i 7års ålder som spelar Fortnite som det är 12årsgräns på (jag vet inte varför det inte är 18årsgräns? Som Call of Duty - vaarför ska folk sitta och skjuta ihjäl folk med olika vapen? VARFÖR???) och jag vet att mina söner kommer ifrågasättas (och ifrågasätts redan) av kompisar kring varför det inte får och inte kommer få men jag har sagt till dem tydligt från start att de kommer aldrig får spela sånt. Inte nu, inte när de är 12 eller och jag har förklarat varför och att de givetvis får bestämma själva när de är 18 år men jag tycker inte vuxna personer heller ska sitta och spela döda-spel. Det finns folk som dör på riktigt i krig, varför ska man leka det? Bättre att ta den tiden till att engagera sig i att skänka mat, kläder eller pengar till dem i nöd. Men det är min personliga åsikt. Och jag vet att det kommer bli tuffare och tuffare att stå emot att "alla andra" får spela Fortnite men jag tänker inte vika mig på den punkten. Mer om det en annan gång.) och att man inte hoppar runt för mycket mellan olika klipp så hjärnan trötta ut verkar var det som är viktigast. Och såklart att du som förälder inte ser det som en barnvakt utan aktivt engagerar dig i VAD barnen gör, läser på och gränssätter, ser till att sitta bredvid och hålla dialog och prata om det precis som allt annat som händer i barnens liv så man inte bara släpper det för att vi är en generation som inte förstår sig på det. Engagera och lär dig och dela även detta som upplevelse. (Oj, det blev en himla lång parantes, haha - hoppas ni hängde med där. Skriver ju som jag tänker här på bloggen så det blir OTROLIGT långa meningar ibland och långa parenteser. Hoppas ni överlevde :)) Förutom VAD man gör när man konsumerar skärm så verka det viktigaste vara att det INTE tar tid från annat, alltså att det gör att man inte vill leka med kompisar, gå på aktiviteter, leka och vara kreativ och fantasifull, vara utomhus, äta osv. Som med allt annat verkar nyckelordet vara BALANS. Balansen mellan vad du gör på skärmen och att du inte tar tid från annat som rörelse, lek, sociala sammanhang och aktiviteter En annan grej som Louise Hallin nämnde i podden som jag tyckte lät som en klok grej att ta med sig var att lära sina barn att stänga av sin enhet för det är det som är otroligt svårt för barns hjärnor (även vuxnas) - att avbryta. Hon jämför dem som blir "beroende av skärm" med att det är likt allt annat beroende - man har svårt att sluta. Och att ens beroende står "över" människan - alltså exempelvis en förälder som säger att nu är det dags att stänga av. Så det viktigaste enligt henne är att verkligen lära ens barn den balansen - och att stänga av. Phu, aldrig har det varit så svårt att vara förälder och navigera i att göra det bästa för sina barn. Vi har information om vad socker gör med kroppen, vad stillasittande gör med kroppen, hur mycket dagsljus vi ska fånga, hur mycket eller lite skärm man kan konsumera, i vilken ordning det är bäst att äta maten på tallriken, att man inte ska säga saker som "duktig" eller uppmuntra till prestation, att man ska lära barnen bra kostvanor, att man ska lära barnen stopp min kropp OSV OSV OSV. Det är ett ENORMT ansvar att vara förälder idag och väga allt detta som är "enligt forskning det bästa" utan att själv bli utbränd och gå under. Jag känner flera gånger i veckan - eftersom jag är en extremt analyserande person som dessutom har enormt högt krav på mig själv som såväl förälder som medmänniska att jag håller på att bränna ut min hjärna i att försöka göra rätt och bäst för mina barn långsiktigt. Tänk om jag hade fått vara förälder på 80-talet där man glatt levde utan all denna "kunskapen". Blandade Felix pulvermos med Felix köttbullar och bakade chokladbollar varenda dag. Oboy till frukost och åhhhh denna formfranska vi åt på helgen med ost och marmelad. MMMMMM. Fasiken vad mycket lättare det hade varit för mig att vara förälder då - nu får jag dåligt samvete 30 gånger om dagen när jag avviker från det som är "bäst för mina barn". Någon som känner igen sig?
