Han kysste min panna.... Bild från provfotograferingen i helgen tagen av Dayfotografi, sneakpeak! När Rickard och jag lärde känna varandra visste vi om att han skulle flytta till USA strax därefter och därför hade vi oddsen emot oss. Jag ville knappt ge mig in i något ens eftersom denna snyggingen skulle leva och bo i festglada OC och jag kunde bara tänka mig vilka hollywoodbruttor som lockade där. Ändå umgicks vi en del den där sommaren innan han flyttade och vi hade till och med en liten miniweekend i Stockholm där jag konstant var supernervös och småsvettades. Men flytten till USA genomfördes och vi fick helt enkelt lära känna varandra över telefon, skype, msn, mail och sms. Och det verkar ju ha gått bra för jag åkte helt plötsligt till USA för att hälsa på honom -dock med ett wingman som skydd för jag var vansinnigt nervös hela den där resan också. Och mellan den där resan och Rickard flyttade hem visste vi inte riktigt om det skulle bli vi. Jag hade ett fullt kaosartat liv här i Sverige och Rickard, ja han bodde ju på andra sidan jordklotet typ. Vi var för långt ifrån varandra. Men ändå fortsatte vi maila, msna, prata och lära känna varandra bättre, men nu på ett mer förutsättningslöst sätt utan press och det ledde till att den där kvällen när Rickard tog sitt pick och pack och flyttade från USA och hem till Sverige... Så möttes vi i Nyköping 22 december kort, kort några timmar efter att Rickard satt sina fötter på svensk mark igen. Vi fick några nervösa minuter tillsammans och vi pratade bara kort. Jag var osäker på vad han ville nu när han var hemma igen... MEN så hände något precis innan han smet ut genom dörrarna för att fortsätta sin färd hem mot julfirande. Han böjde sig fram mot mig och kysste mig på pannan. Då visste jag att det var honom jag ville ha. Och om 59 dagar blir jag hans fru, magi! //Fröken Kajson
