Veckans vlogg börjar med vanlig vlogg där ni får se hur alla tre sovrummen blev nu när vi målat om - hurra! (SÅÅÅ svårt att filma så det syns rätt färg dock, haha). Sen pratar jag lite om hur vecka 23 varit, alla dessa gravidhormoner som gör att man inte riktigt känner igen sig själv och vår dejtsöndag som fick mig att bli nykär såklart... Det känns som jag hittat balansen i sjukskrivningen och jobbet och nu är jag ju dunderförkyld igen men jag är peppad på att hitta balansen i rörelse kontra vila också... Ju mer jag vilar från jobbet desto mer verkar det ändå funka att röra på mig lite grann vilket känns skönt! MEN framförallt skulle detta vara vloggen när jag berättade att vi valt förlossningssätt och att det önskan är ett planerat kejsarsnitt även denna gång... Jag berättar lite i videon kring varför det blev kejsarsnitt förra gången och om vi hade ett val eller inte och kort om varför vi väljer ett planerat kejsarsnitt denna gången - dock klippte jag bort allt efter att jag började gråta för jag är inte riktigt redo att dela med mig än mer än att traumat från förr gör att det finns trigger-ord som används i det OÄNDLIGA kring graviditeter, förlossningar och amning och att ett triggerord gör att hjärnan på en sekund slungas tillbaka till traumat och kroppsminnen slår till direkt och jag vill INTE möta mitt barn i din situationen och har insett att det finns ingen anledning alls för mig att utsätta mig själv för det... https://youtu.be/ArUtTolXcCE Däremot så känner jag mig mer otrygg inför även kejsarsnittet denna gången inser jag, för det ÄR en utsatt situation även det och jag har varit så säker på att det känns så tryggt eftersom det var en så fin upplevelse förra gången men nu är vi på ett annat BB, i en annan situation, jag har betydligt värre känslor inför nakenhet-utsatthet-amning osv denna gången än förra gången och det ser ut som vi eventuellt måste dela rum på eftervården, jag måste antagligen lämnas ensam under uppvaket då jag hade behövt såväl Rickard som Mr Bebé som stöd och Rickard verkar inte få bo kvar vilket gör att jag är ensam och med stor risk att dessutom dela rum med någon annan när jag ska ta mig an den stora utmaningen av första dygnen efter förlossning, en eventuell amning osv. Tack och lov slapp jag förlossningsdepprision förra gången och jag hoppas innerligt att jag kan förankra mig i Mr Bebé och att jag inte är ensam utan att vi har varandra och att vi teamar upp och klarar det där - men allra helst hade JAG behövt Rickards stöd på plats så att jag kunde fokusera på att vara världens bästa mamma till Mr Bebé. Det känns läskigt att vara ensam då. Vi har fått tid till en läkare på BB i Lund i april så då ska jag vädra dessa tankarna och jag har som sagt fått remissen till psykolog som börjar om två veckor så mitt starkaste mål är ju att få bukt med alla dessa känslor kring triggerord och situationer jag är rädd att känna mig instängd/överkörd/övergrepp på mig själv och lägga en vettig plan för allt men jag behöver lite mer svar för att förstå hur det ska gå till. Det löser sig såklart - barnet kommer ut på ett eller annat sätt och jag VET att jag klarar detta men allra helst skulle jag vilja känna mig så trygg och lugn som det bara går inför projekt förlossning-första-tid-med-nyfödd... To be continued... Någon som fött med planerat kejsarsnitt i Skåne som kan vädra hur det går till med uppvak och eftervård och dela rum eller inte? Man ligger tydligen inte på patienthotellet utan på BB. All hjälp med hur och var man tar reda på alla sina frågor uppskattas enormt mycket! <3.
