En liten gravidupdate får vi väl ta också som vanligt en fredag? Jag är snart klar med vecka 22 och denna veckan har främst kantats av sjukskrivningen som läkaren satte mig på i måndags.... Vill ni höra mer om tankarna direkt efter det läkarbesöket, varför jag kände mig som en dålig mamma till Mr Bebé och andra tankar om vecka 22 så kan ni se veckans vlogg här. Gravidupdate vecka 22 Barnet är nu 26 cm långt och väger typ 450 gram, lilla plutt hur kan du vara så stark redan när du sparkar? Barnet har redan sin egen dygnsrytm och växlar mellan att vara vaken och sova vilket är coolt och jag börjar sakta känna igen rytmen... Barnet kan känna beröring (och smärta!) och det märks att han alltid reagerar när jag har Charles i famnen eller knäet... Jag ska tydligen må rätt bra just nu enligt appen... Många vittnar om att dessa graviditetsveckorna är de "bästa" när illamående och oro har börjat försvinna och man äntligen fått en mage man stolt kan visa upp men för mig så är det nu det börjat och fortsätter bli värre och värre för mig både fysiskt och fysiskt. Jag har ont i magen och är öm som om jag hade ett öppet sår som är som ett blåmärke på insidan av magen hela tiden och vid ansträngningar så blir det värre och gör så ont så jag får ligga ner och försöka vila eller andas lite extra djupt genom en våg av smärta. All magsmärta fortsätter göra att även huvudvärken är hemsk och dunkar och dundrar hela tiden så ja - jag är trött och matt av all smärta till och från såklart. Men jag är van, märkligt nog. Läkaren sjukskrev mig 50% från och med och två månader framåt och sen får vi se om jag kan behålla den på enbart halvtid eller hon vill öka den men just nu känns det skönt att få fortsätta balansera jobbet halvtid iaf och få behålla en liten del av "mig själv" trots smärtor och fysiska utmaningar. Att vara heltidssjukskriven är inte ett alternativ för mig för jag måste få behålla en del positivt tänkande kring jobbet och liksom få känna att jag kan fortsätta producera och få genomföra och avsluta alla projekt jag tänkt fram till sommaren... Jag var ju grymt ledsen när sjukskrivningen och träningsstoppen var ett faktum i början av veckan som ni vet (läs det inlägget här) men nu har det gått några dagar och jag har börjat landa i vad läkaren sa och försöker hitta min nya balans. Charles kände Mr Bebés sparkar för första gångeni onsdagsmorse och det var något av det mysigaste jag har varit med om!! Det var när vi vaknade i sängen han och jag och sa godmooorgon som vanligt och låg och pratade så frågade jag om vi skulle säga godmorgon till bebisen i magen och han klappade och tjoade till Mr Bebé - så när jag kände rörelserna och sparkarna så frågade jag om Charles ville känna hans små sparkar med sin lilla hand och det ville han så han höll handen mot magen och tjoff så kom en liten spark direkt. Så himla häftig känsla för både honom och mig! Jag känner mig tacksam trots allt över att läkaren var så tydlig med sjukskrivningen och hur jag ska tänka med jobb och träning. Jag vill ju träna men att backa och prova gå 10 minuter här och 15 minuter där istället och bara göra en eller två sköna yogaövningar för att ge kroppen lite stretch istället för att göra hela pass är något jag testar nu som funkat bra så här långt - jag har ju försökt lära känna mig kropp och hur jag bäst tar hand om den extra mycket senaste året så att jag ska göra det även när jag är gravid är ju egentligen en SJÄLVKLARHET om något! Att lyssna in och följa... Så det är nog min lärdom och något jag ska försöka ta mig an med öppet sinne och tacksamt hjärta. Det var vecka 22 det! Här kan du läsa om: vecka 1 och 2 3 och 4 5 och 6 7 och 8 9 och 10 11 och 12 vecka 13 vecka 14 vecka 15 vecka 16 vecka 17 vecka 18 vecka 19 vecka 20 vecka 21 hur det gick till när vi blev gravida hur det var när vi slutade med p-pillerna
