Dags för veckans gravidupdate i textform, så här mådde jag i vecka 18 sist och jag måste säga att den där foglossningen och huggen i svanskotan jag hade då har inte dykt upp ännu vilket jag är glad för... det släppte ju igen efter några veckor då men jag minns hur ont det gjorde och hur begränsande det var. Däremot är ömheten i magen densamma, värre på kvällarna nu dock och tröttheten är densamma. Det är så himla bra att läsa gamla anteckningarna och få lite tips, t ex så sov jag tydligt dåligt då också och hade alltid kudde vid svanskotan om jag låg på rygg eller mellan knäna när jag låg på sidan och det måste jag bli bättre på nu med för ryggen tar redan stryk när jag ska sova - bäst är ju att ha en lång kudde så hela benet/ höften får avlastning om man ligger på sidan såklart och jag drömmer om en sån där graivdkudde jag sett som avlastning.... Barnet är nu ca 18cm långt och väger 160g och det gör kullerbyttor, gr grimaser och sparkar i magen enigt appen... Jag är liiiiite orolig för jag har inte känt lillla Bebé på ett par dagar och det är ju så tidigt så det betyder ju verkligen ingenting men jag har verkligen koncentrerat mig när jag legat ner och jag har inte lyckats få någon liten vobbel alls. Det vore skönt med ett litet tecken på att allt är bra (vilket det säkert är) för det är ju 1,5 kvar till RUL men jag ska dock till barnmorskan i veckan så då kan vi säkert lyssna på hjärtat vilket vore skönt. Jag mår både bra och dåligt... Jag har ont. Som jag sa i veckans vlogg så har jag mer ont än jag vill erkänna och jag blev väldigt ledsen när jag insåg att jag inbillat mig att denna graviditeten är så mycket bättre än förra men att det är för att jag jämför med samma period/årstid som förra gången. Jag har tänkt "jag mår ju bättre på julafton/nyår/ januari denna gången än förra" men det är ju för att då var jag 5 veckor fram än vad jag varit och nu när jag börjar kunna jämföra veckorna så inser jag ju att det är lika illa denna gången. Jag har enormt ont i magen, promenerar jag gör magen så ont så jag måste ligga och vila på kvällen i magsmärtor. Jag har mer huvudvärk igen och allt det är uttröttande såklart... Hjärnan funkar inte riktigt som den ska när man lever med konstant smärta av så pass hög grad. Hormonerna är mycket värre denna gången också, denna veckan har jag både känt mig arg och ledsen. Och mina sinnen som är förhöjda normalt är liksom ännu känsliga nu - smak, lukt och dofter (läs lukter!) kan irritera mig enormt och jag försöka slå bort det för jag är inte van vid att ha så här kort stubin och vilja "brinna av" emellanåt. Det är inte okej att göra mot sin omgivning enligt mig så det är såklart påfrestande att känna sig ledsen för att man är arg och irriterad till och från. Omgivningen är förstående såklart men ÄNDÅ. Charles pratar med bebisen ibland som ni kunde se i veckans vlogg. "Häj häj bäbiseeen", gullungen... Det har varit kul att se honom och Donna bo ihop denna veckan och se hur fantastiskt det kan vara med syskon. De kan ju verkligen leka med varandra nu och det underlättar emellanåt att ha två kids istället för ett även om det vid tuffa trösklar (någon är hungrig, trött, sjuk osv) blir lite gnälligt om min och in och så men för det mesta har de verkligen haft så mycket glädje av varandra och jag har tänkt många gånger under veckan hur fantastiskt detta kommer bli när lilla Bebé är lite större. Det kommer bli fantastiskt direkt såklart men min målbild är när Charles är 4-5 år och Bebé är 1-2år. Det kommer bli coolt! Namn har börjat dyka upp och jag har fått in en massa fina från er också, tack!! Vi har ett eller två tjejnamn som favoriter än så länge och killnamnet har varit klart sedan vi valde att inte ge C det i mellannamn utan spara för en eventuell framtida son. MEN - jag vill gärna höra fler tjej och killnamn som ni klurar på till Bebé om ni har några? Vi älskar ju franskklingande namn och har haft lite span på det hållet men sen flyger namn som Ingrid upp också så ös på med förslag så kanske ni kan hjälpa oss. Längtar dock tills vi får veta om det är en liten son eller dotter vi väntar, det spelar faktiskt mig ingen roll (jag trodde jag skulle "önska" en tjej men det gör jag tydligen inte....) men för mig kommer det vara en sån milstolpe när vi vet mer om vem det är som bor i magen och att måla upp det framför mig.... Min midja försvann ju denna veckan så nu måste jag börja tänka lite annorlunda med kläderna igen... Jag märkte inte när den försvann men helt plötsligt kunde varken byxor eller skärp sitta i midjan längre utan hamnade ovanför magen och delade mellan magen och brösten istället vilket jag inte trivs med har jag äntligen lärt mig så nu när jag kommer hem ska jag tänka om lite i garderoben när jag kommer hem. På måndag ska jag stå på scen i Malmö och jag har iiingen aning om vad jag ska ha på mig, haha. Spännande att lösa på söndagskväll där hemma. Jag har fått frågor om hur jag tänker inför förlossningen denna gången eftersom det blev planerat kejsarsnitt förra gången och det är något som är dags att ta tag i nu efter RUL. Vill man önska kejsarsnitt så kan man göra det först efter vecka 20-22 tror jag det är remissen kan gå iväg till aurorasamtal och tidigast i vecka 25-27 tror jag det är man kan få godkänt för det (om det är ickemedicinska anledningar) så det är inget som varit prio hitintills men där är många tankar som snurrar och det är många nya tankar som jag inte alls hade förra gången. I vecka 18 var jag otroligt peppad på att föda vaginalt och läste böckerna "Att föda" och bokade profylaxkurser och var allmänt taggad. "Bring it!!" tänkte jag bara för smärta är något jag är expert på!! Men sen blev det ju inte så.... (För er som inte vet vad som hände förra gången så fick vi veta på RUL att vi nog inte kunde föda vaginalt och all pepp och prepp vänes lite upp och ner... så vi kunde inte riktigt förbereda oss på något men när vi var inne på ultraljud i vecka 32 såg det fortfarande inte ut som vi kunde föda vaginalt så de sa att vi nog kunde förbereda oss på ett kejsarsnitt även om det kuuunde flytta på sig så var det inte troligt.... så vi skulle vänta till vecka 37 då ett kejsarsnitt bokades och sedan vändes allt upp och ner i vecka 37 igen vilket gav mig panik på min kropp som jag helt plötsligt kände sån otillit till där och då. Varför kunde den inte bara klara av vad alla andra kunde?? Vi bestämde oss för att låta ödet bestämma och behöll kejsarsnittet men tänkte följa kroppen om den ville starta tidigare.....) Så ja - det var rörigt sist och nu har en massa ny utmaningar dykt upp dessutom men mer om det en annan dag. Nu ska jag njuta av vecka 18 i solen här - att vara gravid i värmen är verkligen underbart! Här kan du läsa om: vecka 1 och 2 3 och 4 5 och 6 7 och 8 9 och 10 11 och 12 vecka 13 vecka 14 vecka 15 vecka 16 vecka 17 hur det gick till när vi blev gravida hur det var när vi slutade med p-pillerna
