Vi fortsätter med de hemliga anteckningarna av graviditeten tycker jag, så vi når nutid illa kvickt och framförallt eftersom jag mest vill vara lite ledig här i Småland och har vilat tills nu. Vill ni läsa om vecka 1 och 2 eller 3 och 4 eller 5 och 6 hur det gick till när vi blev gravida eller hur det var när vi slutade med p-pillerna så finns de genom länkarna. Vecka 7 Jag har SÅN metallsmak i munnen, det smakar helt vidrigt och det hjälper inte hur mycket jag än dricker vatten, tuggar tuggummi och fluxar. VIDRIGT. Jag köpte ett graviditetstest idag igen för jag är lite nervös från att jag har så ont igårkväll men det visade såklart gravid 3+ (trodde man skulle kunna se exakt vecka, hahaha... om man går på när äggloasningen var och räknar från det så står det att jag är i vecka 6+ något så typ vecka 7 men om man går på första dagen i sista mensen (6oktober) så är vi redan i vecka 8 (7+ något) så jag ville veta mer exakt men testerna visar bara 1-2 eller 3+ tydligen.) Oj, nu mår jag JÄTTEILLA helt plötsligt, tanken på kaffe får mig att vilja klökas (skånskt utryck för att nästan kräkas) och jag har fått lägga av med det helt för tillfälle, Phu. Så var det inte förra gången... en natt nu när C sover så katastrofdåligt och bara gråter så kom illamåendet och sköljde över mig så jag trodde jag skulle svimma. Nu blir det kex och småätande och åksjuketabletter i handväskan ett tag. Vecka 8 Jag var på bröllopsgalan ikväll och vann pris för bästa bröllopskoordinator, hurra! Men allt jag kunde tänka på var att jag ville hem till sängen på hotellet och äta någon mat och somna - inte mingla i höga klackar och äta någon konstig minipizza i snittformat, Phu. Minglade med champagneglas men smygdrack vatten hela kvällen, så fort jag kunde så tog jag en taxi tillbaka till hotellet och avnjöt pommes innan jag däckade. Jag är fortfarande sååå trött. På lördagen efter julbordet som var på DAGEN så nattade jag C vid sju och la en ansiktsmask men sen kröp jag ner och somnade vid åtta, haha. Hur trött kan man vara?? Loppis julfest var tuff, illamånde och hemligt gravid är ingen superkombination med att vara ny i gänget och vilja gå loss med alla andra med hotshots, drinkar och bubbel. SÅ tråkigt att tacka nej men jag hade berättat för tvillingarna Lagergren och Sheila som kunde backa mig, de grät när jag berättade och jag blev rörd över hur engagerade, fina vänner jag har. 1 december och dags för ultraljud. Vi har tid 08:30 och det känns helt overkligt, jag trodde jag skulle vara nervös men jag är inte det nu på morgonen. Tror det är för att det är fortfarande omöjligt att förstå att jag ska slippa alla jäkla läkarbesök, sprutor och allt tungt, sorglig och kämpande denna gången. Får det vara så här lätt tänker jag. Nu ska vi snart in iaf... 09:00 - HJÄRTAT SLÅR!! Jag är så tacksam så jag vet inte var jag ska ta vägen!! Vi såg en liten räka på skärmen som beräknades vara så jag är ca 7+4 så vecka 8 stämde alltså... och hjärtat slog - vi fick till och med höra lite av det magiska ljudet... där var också en till svart vätskefylld fläck till på skämten som läkaren funderade på om det kanske hade varit tvillingar från början men det var svårt att säga, mormor var ju tvilling så tanken har ju slagit mig men jag är glad att det är en liten filur där inne som MÅR BRA. Vi ska bli fler i juli - fantastiskt!
