Det känns som veckorna tuffar på relativt fort ändå tack och lov även om det just nu känns LÅÅÅÅNGT kvar till mitten på juli och jag läste på lite hur det var i vecka 23 förra graviditeten när vi var i Dubai och jag blev så avundsjuk på mig själv att få vara i värme på semester när man är gravid i vecka 23... Önskar vi drog iväg en sväng till värmen igen men de senaste två resorna vi gjort har vi ju haft maxiamal otur med vädret så jag vågar inte, haha. 2018 verkar INTE vara vårt reseår.... (Blöt snöstorm i Chamonix så alla lifta var stängda och sen en vecka i Fuerteventura där de hade sitt sämsta väder på 20 år med regn och kyla.....) Jag läste att jag hade mardrömmar i denna veckan förra gången också och det är ju extremt påtagligt just nu som jag skrev i veckan hur skitjobbiga mardrömmarna faktiskt är på nätterna och jag hoppas de slutar snart igen... För er som inte sett vloggen om vecka 23 så finns där här och där berättar jag lite kring valet att be om ett planerat kejsarsnitt denna gången som är veckans stora fokus såklart. Gravid vecka 23 update Bebisen är nu ca 27 cm lång och väger runt 550g och hörseln verkar bli ääännu bättre nu, det verkar vara det stora som utvecklas varje vecka? Jag ska tydligen kunna känna vilken kroppsdel det är som ligger var i magen men det gör jag inte alls - däremot så känner jag ju sparkar, vobbel och sprallande väldigt ofta vilket är mysigt (förutom när han sparkar neråt och det gör skitont). Både Rickard och Charles känner också på magen och får puffar och sparkar på sina händer ibland vilket är så himla mysigt, i söndagsmorgon låg vi alla tre i sängen och hade våra händer på magen och väntade på rörelser från Mr Bebé och att se storebrors hand mot magen är lika mäktigt varje gång... Charles har ju fått träffa bebisen Ebba mycket nu som alltså är hans kompis Henrys lillasyster som varit "bäbisen i Louiiiiise mage" länge men som nu är på utsidan. Så han har koll på att det där var bäbisen i magen som nu är lillasyster Ebba som är här och varje morgon när Louise lämnar Henry på förskolan så springer tydligen Charles fram och kramar Henry, Louise och klappar på Ebba. Han är ju en extremt kärleksfull liten person min son och det vittnar alla föräldrarna på förskolan om vilket är så fint så i onsdags när vi hade hela det gänget här hemma och lekte efter förskolan så var jag inte så förvånad att det var helt okej med C att jag hade Ebba i min famn då och då precis som förra gången vi sågs utan han smiter fram och klappar henne så gulligt och pratar JÄTTEHÖGT och JÄTTENÄRA hennes ansikte om olika saker, haha. Gullplupp. Det är såklart helt annorlunda att få ett eget syskon/ en egen bebis men det är fint att se honom med Ebba oavsett. Jag börjar acceptera sjukskrivning, smärtor och hormoner mer och mer efter att ha pratat med min kloka man som bollade att så här liksom ÄR det för mig. Min kropp mår inte speciellt bra som gravid, mina andra smärtor och sjukdomar lirar inte med en gravidtetet och alla smärtor ÄR såklart skitpåfrestande vilket får vara okej. Gravidhormonerna är tusen gånger värre denna gången och jag känner inte alls igen mig själv och jag inser att jag lite gått och väntat på att det ska "gå över" och att jag ska vara mitt vanliga, glada och positiva jag men det blir kanske inte så och det är bättre att bara landa i att så här är det nu. Det är bara att åka med och inte streta emot helt enkelt och sen vi pratade om det så känns det faktiskt lite bättre. Som Rickard sa "du kommer förmodligen gråta varje dag hela vägen fram till förlossningen men det är okej, det är bara så det är och det är gravidhormoner+smärta+rädslor så det kommer inte vara så här för alltid utan du är inte dig själv just nu". Tur jag har en så klok man. Det är ju dags att välja förlossning nu och vi har valt planerat kejsarsnitt så en remiss har gått iväg till Lund och vi har blivit kallade till möte med en läkare där. (VI har alltså inte blivit kallade till något aurorasamtal med någon barnmorska så jag antar att vi "slipper" den delen i processen för ett godkänt planerat snitt pga av omständigheterna som råder och att det inte är en "vanlig" typ av förlossningsrädsla som de kallar det) så den 5 april ska vi dit och jag ska försöka sammanställa alla frågor jag har tills dess. Det finns ju en massa rutiner och regler som man inte kan rucka på vilket jag förstår men jag vill bara veta hur det går till just i Lund eller här i Skåne om det är andra rutiner på något annat sjukhus så jag kan försöka förbereda mig med psykologen och Rickard på bästa sätt. (Jag skrev lite om varför vi måste välja planerat kejsarsnitt här för er som inte orkar se vloggen men vill veta lite bakgrund) Frågor jag tänkt ut än så länge är: När i processen kan man tänkas få veta vilket datum ens kejsarsnitt blir? (är det i vecka 27 eller 37 liksom...) Har vi möjlighet att byta till ett annat sjukhus även om vi nu blir "godkända" i Lund - t ex om vi vill byta till Ystad för att mamma och barn inte separeras efter förlossningen där eller måste vi boka och gå igenom samma process med läkarsamtal där då? Går det att önska/ kräva att katetern sätts efter att spinalbedövningen tagit så man slipper gå igenom det uppe på rummet (så man slipper se, känna och uppleva det) Berätta om hur det var när jag gjorde ryggmärgsprov och fick postpunktionell huvudvärk och rädslan för att få det efter spinalen vilket gick bra sist men fråga om man kan skriva in önskemål/krav om blood patch isf efter den hemska veckan förra gången. (Fått förklarat för mig att ha man fått det en gång så är det mer troligt att man inte får det igen och det är vanligare med epidural än spinal för man går inte in i samma "rum" i ryggmärgen men spinaler kan ju alltid sättas fel och min kropp är infektionskänslig så vill ha en plan om det blir så igen.) Fråga om man får ha med telefon på uppvaket eftersom man ligger där själv när pappa och bebis får gå till rummet och man ens får facetajma därifrån eller prata telefon alls (inser att det lär man inte få men tänk så fint om man iaf hade fått facetajma med sin man och sitt barn efter förlossningen <3. Eller ringa sin mamma och prata lite i ensamheten...) Förklara vikten av att få ett eget rum där Rickard kan få stanna efter förlossningen och skriva in det i journaler och förlossningsbrev men också fråga hur stor risken är att det inte blir så och om man dela med 1 mamma och barn eller 3st isf och hur det skulle fungera med blöjbyte, matning (behöver vara själv när jag ska mata mitt barn och ev hjälp med flaska om jag får panik osv) samt fråga vilka tider som partnern INTE får vara där om han måste åka hem på natten. Jag hörde tiderna 8-17 men någon skrev att han fick stanna till 21-22 iaf vilket ju känns liiiite bättre.. Fråga om man får ha med egen musik och en liten högtalare in på kejsarsnittet om man gjort en förlossningslista som är lugnande och hjälper en slappna av. (Kan låta som en banal grej men det hjälper verkligen jättemycket att ha visualiserat och övat på att andas och slappna av liggandes på rygg med armarna utåt mot sidan och ha sin musik som tryggar en... Annars då? Jag har ont i magen, ont i huvudet och allt det där men tycker ändå att jag mår lite bättre igen och vilan från både jobb och träning har verkligen gjort att smärtan lättat lite vilket är skönt. Jag har fått till sovandet med kuddar som jag bullar upp överallt och jag går ofta med stödstrumpor och känner att kroppen ändå känns mer lätthanterlig denna gången än förra så här långt... Här kan du läsa om: vecka 1 och 2 3 och 4 5 och 6 7 och 8 9 och 10 11 och 12 vecka 13 vecka 14 vecka 15 vecka 16 vecka 17 vecka 18 vecka 19 vecka 20 vecka 21 vecka 22 hur det gick till när vi blev gravida hur det var när vi slutade med p-pillerna
