Lyxen att ha riktigt fina magbilder till veckans update alltså - och dessutom en film som talar för sig själv... Vecka 28 är snart över och så här mådde jag i vecka 28 förra gången.... Men nu ska det handa om här och nu minsann! Gravidupdate vecka 28 Mr Bebé, lillebror, verkar må prima i magen fortsatt och han sparkar och spralla på som tusan som vanligt och hans dygnsrytm blir tydligare och tydligare... Älskar våra stunder på morgonen och kvällen när vi båda är vakna... Han väger runt 1,23kg och är runt 34 cm lång,... tänk att han ska väga typ 3,8 eller nått om bara 12 veckor, helt galet egentligen ju.... han kan tydligen börja drömma nu men framförallt så överlever 9 av 10 barn som föds i denna veckan vilket är en riktig milstolpe att räkna med, så himla skönt! Jag mår bra vissa dagar och är gravidkänslig och ledsen andra...Generellt tycker jag att jag kämpar på med att vara positiv och må bra men någon ny typ av klantighet, fumlighet och disträ gravidhjärna har tagit över en hel del vilket är frustrerande när man är en rätt ordningsam person med koll normalt sätt. Jag är lite trögare i jobbsammanhang och saker tar liksom längre tid och har jag stress och press så resulterar det direkt med mer magsmärta på kvällarna så lugna dagar o minimalt med promenader är det som gjort att jag numera kan slippa ligga i fosterställning på kvällarna - nu tycker jag att jag lever ett rätt drägligt liv även om min kropp smärtar en hel del dygnet runt. Jag sover sämre och sämre och är vaken 1-2h per natt och mår illa och är yr om jag sover på rygg men å andra sidan får jag galet ont av att ligga på sidan still för länge, herregud vad man ska stå ut med när man bakar en liten minimänniska... Sen känner jag mig allmänt ofräsch oftare nu vilket är lite småtråkigt såklart, men det överlever jag. Den där magen alltså.... Den spurtar på och växer och man ser tydligt när han ligger på ena eller andra sidan så magen ändrar karaktär lätt, haha. Men en boll är den ju konstant och jag vill helst inte ha låga byxor eller trosor som sitter under magen längre, jag har aldrig haft problem eller ont av mitt snittärr men nu känns det lite småobehagligt att ha något som trycker precis där på... Stödstrumpor är SÅ TRÅKIGT att ha nu när det är varmt men jag försöker ha dem något varje dag, ibland hela dagarna och ibland några timmar iaf... Och spikmattan är fortsatt min bästa vän! Charles pratar om lillebror ofta och berättar för alla på förskolan att han ska få en lillebror, att bäääbisen är noll (och så håller han upp sin lilla hand och visar - sen visar han två fingrar och berättar att han är två. Älskade unge!!) och han är för tillfället världens roligaste, mest kärleksfulla och glada lilla kille... All 2-2,5års eller 3årstrots är som bortblåst (inser att den kommer komma igen....) och både jag och Rickard är liksom gråtigt kära i honom varje dag. Vi skrattar, pratar, leker, sjunger, dansar och har det bara så himla fint och bra och jag försöker tankar på med vi-tid så mycket jag bara kan och är såklart lite skrämd av att alla säger att när man får ett syskon så blir det lätt att bebisen och mamman blir en enhet och äldre syskonet och pappan en annan och att man liksom inte kan ha samma relation längre.... Det blir fint för Rickard och deras relation har redan börjat stärkas på ännu ett nytt plan senaste veckorna märker jag men helt egoistiskt så har han ju varit så otroligt mammig, närhetsgosig och liksom PÅ mig hela hans liv, det är något speciellt det där bandet och tankarna flyger ju runt hur det blir sen... Att kärleken räcker till för ett barn till tvivlar jag inte på, man har ju hört hur hjärtat fullkomligt exploderar för syskonet och att en helt ny nivå öppnas upp i hjärtat - att jag kommer älska, eller redan älskar, båda två så mycket råder ingen tvivel om och såklart blir det lite olika relationer och olika typer av känslor för dem om än lika kärleksfulla och starka. Charles är ju den första, han är den där efterlängtade som vi kämpade så länge för. Han är miraklet från IVF:en och han är den som lärde oss bli föräldrar.... Han har lärt mig och lär mig så galet mycket och han kommer alltid vara den första upplevelsen av allt med att få barn.... Mr Bebé kommer vara något annat, han och jag kommer få en lugnare relation snabbare tror jag för han får en stabilare och tryggare mamma som tar hand om sig själv bättre och som är mer närvarande och avslappnad från start. Han får också en mamma som vet varför vissa saker är jobbiga för just henne och därför inte kämpar och strävar så mycket EMOT saker hennes fysiska och psykiska begränsningar skriker emot - hon går nog lite mer MED vilket säkert är betydligt lugnare. Dessutom får han ju en spexig, rolig storebror som underhåller honom från start vilket är en lyx, haha. Gud så spännande.... Maria som fotat alla bilderna i måndags i inlägget överraskade oss igårkväll med en film också som får mig att gråta varje gång jag ser den för hon har liksom fångat vår vardagliga, kärleksfulla, lekfulla och mysiga familj i sin vardag och gett oss denna tidskapsel i gåva att bära med oss för resten av livet - jag är så evigt tacksam för att hon gjorde en sån här film till oss och är så vansinnigt kär i hela min lilla familj. Tacksamheten över att det blev just vi som är vår familj är enorm. https://vimeo.com/265570206 Nu gråter jag så mycket igen, tänk att detta är mitt liv ni ser på filmen. Jag svämmar över av tacksamhet.... vecka 1 och 2 3 och 4 5 och 6 7 och 8 9 och 10 11 och 12 vecka 13 vecka 14 vecka 15 vecka 16 vecka 17 vecka 18 vecka 19 vecka 20 vecka 21 vecka 22 vecka 23 vecka 24 vecka 25 vecka 26 vecka 27 hur det gick till när vi blev gravida hur det var när vi slutade med p-pillerna
