Så kom bakslaget efter de två första arbetsdagarna där jag varit i flow, fått gjort mycket och känns arbetsglädje och liksom pepp att få en massa gjort. Jag har ju haft extrem huvudvärk i två dagar och idag så kom en ledsenhet över mig som är så svår att stoppa märker jag. Det släpper inte riktigt och jag är seg i huvudet och får knappt hälften av jobbet gjort. Det liksom bara går i slowmotion. Och så känner jag mig ensam, jag som brukar älska att se fram emot ensamkvällar med Charles där vi har myseftermiddag och myskväll bara han och jag och sen när han somnat så kryper jag upp i soffan med tända ljus, en filt och titta på något riktigt tjejigt program i lugn och ro och bläddrar i tidningar. Idag vill jag bara att alla i Stockholm (typ hela familjen!!) ska komma hit och vara här med mig. Jag saknar Donna. Jag vill att RIckard ska komma hem istället för att stanna kvar. Och jag vill att någon annan gör jobbet jag inte hann med idag. Kan någon annan bara ta vid och lösa det? Okej får jag säga som det är med två saker till? Jag känner att jag fått värsta fotbollshuvudet som är runt som en boll och om jag ler så ser jag liksom ut som en svullen stucken gris känns det som. Det är ju idioti men så känns det precis idag, när man liksom är i vecka 14 har man ingen fin gravidmage att stoltsera med utan man känner sig bara.... pluffsig, svullen och lite mer överallt. Missförstå mig inte - jag vill inte vara smalare eller tycker det är fel att gå upp och det ingår ju i paketet men precis idag så blir jag ledsen när jag försöker le och allt jag ser är en svullen, stucken gris som kämpar och kämpar mot känslorna men inte orkar hålla ihop det mer. Vad tror ni det stavas som? GRAVIDHORMONER såklart. Bara att härda ut, inte gå in för djupt i känslan eller analysera utan bara till att vara lite extra mjuk och snäll mot mig själv just idag. Inte för hög krav på mig själv i eftermiddag med Charles, åker TVn på lite tidigare än den brukar så får det vara okej. Tack och lov för att det finns rester till hans middag i kylen så jag slipper laga en gång till idag för lunchlagningen av laxen, råris och broccoli/grönkål/spenat-mumset var kul att laga och jag kände mig liksom glad och stolt över hur god min lunch var och att jag lagar luncher betydligt oftare nu men sen kunde jag inte låta bli att känna mig ledsen för att jag märker att mat-tankarna har spökat igång igen och det vill jag INTE. Jag orkar inte det, jag orkar inte fajtas denna gravidteten. NO pepp for you idag, eller iaf just nu. Så här känns det just nu. Och det är också okej. Nu ska jag ta vaccinsprutan.
