Veckans vlogg är här och för er som hellre får veta i videon vad det är för en liten filur vi väntar säger jag SPOILERALERT längre ner i inlägget så klicka bara in här och se vloggen istället isf... Så himla fint att ni är så engagerade!! Så, låt oss kika på hur gårdagens rutinultraljud såg ut och om det är en tjej eller kille vi väntar samt känslorna kring det såklart... https://youtu.be/T5qBc2xsJww SPOILERALERT! För er som inte är någon fan av vloggarna så skriver jag lite här också såklart... Liiiite kul att smälla en ballong för avslöjandet ändå... fick den hemskickad från festligheter.se Så, ganska tidigt under ultraljudet tyckte jag mig se vem Bebé var och jag frågade faktiskt barnmorskan om min gissning stämde och hon skrattade och sa att det hade hon inte sett något om än men att vi kunde kika i slutet såklart... Jag visste att Rickard tänkte samma sak som mig så det var liksom helt omöjligt att inte fråga där och då (vi hade redan få se hjärtat slå starkt och hjärnan och så vilket gjorde mig lugn över att Bebé mådde briljant och att allt såg bra ut...) Så... PANG - visst är det en som vi ska få som Rickard varit heeeelt säker på hela tiden!! Lilla Mr Bebé bor i min mage och Charles ska få en lillebror i sommar. Så himla häftigt!! Det kändes ganska självklart direkt när hon sa det på något märkligt sätt. Att det var så det skulle bli, att jag skulle ha två söner och mina tre killar här hemma resten av livet... Och det känns fantastiskt, jag är så himla glad för lilla Mr Bebé och känner mig otroligt trygg i min mammaroll som pojknamns eller vad man ska säga, jag var ju rätt rädd för att vara mor till en dotter som ni vet och även om jag såklart hade klarar det fin-fint med så känns det självklart nu att denna lilla sonen kommer till oss i sommar och förgyller vårt lilla team. MEN. Och det är bara ett litet "men" och en helt parallell känsla som kom till mig igår OCKSÅ. Tack och lov är den känslan helt separat från lyckan över vår son som bor i vår mage men sen ÄR där och den ligger som en egen känsla nu. En sorg över att jag aldrig kommer få uppleva en dotter. Att jag aldrig kommer få vara brudens mor på ett bröllop och att jag aldrig någonsin kommer få vara en mormor... Det låter kanske konstigt men jag pratar (och gråter) om det i klippet ovan en del och förklarar närmre hur mina tankar snurrar eller har snurrat kring detta och sorgen över att jag inte får uppleva den grejen som jag själv haft så nära och tycker är så otroligt speciell. (Återigen, detta är en helt separat känsla från det andra för det känns konstigt nog helt självklart att det är vår son som ligger i magen... men iom att vi inte tänker ha fler barn så blir också konstaterandet om denna obefintliga dotter nu men framförallt i framtiden när barnen är vuxna ett faktum som jag får tillåta det kan ta en tid att sörja. Kanske en dag. Kanske ett år men acceptansen kommer och det är inget jag ska bära med mig hela livet såklart. Det bara känns så nu när det blev så definitivt... hoppas ni förstår hur jag menar.) SÅKLART spelar det egentligen ingen roll, jag kommer förhoppningsvis ha vääärldens finaste relation med mina söner, de kommer ringa mig varje dag och älska att resa och hitta på saker med sina gamla föräldrar för att vi har en härlig relation och är kul att hänga med, haha. De kommer kanske gifta sig, kanske inte och det spelar ingen roll om det är med en kvinna eller man såklart. Oavsett så kommer jag vara brudgummens mor, inte brudens, och jag kommer vara så stolt och lycklig och glad såklart. (OM de väljer att gifta sig...) och kanske blir jag farmor en dag, vem vet... kanske kan jag få möjligheten att bo nära mina barnbarn och få vara en del av dem mycket och ofta... Allt kommer bli fantastiskt såklart, det är bara det där med ens egen "sanningar" och ens egna "så-ska-det-vara" eller "så-ÄR-det" som utmanas när man själv är så nära sin mamma, sin mormor och inte har några kolla/söner omkring sig som har samma typ av nära relation med sina mammor. Det här är meningen och det här känns så himla rätt, jag och mina fantastiska kollar Rickard, Charles och lilla Mr Bebé. Vilket team vi kommer vara! Nu längtar jag så mycket efter sommaren så jag smäller av!!! Låt det bli juli nu!
