Börjar onsdagsmorgonen med att svara på en kommentar som dök upp bland alla igår som jag tänkte är lika bra att lyfta direkt så ingen undrar: "Skriver denna kommentar med välvilja! Har du ätstörningar nu dom gravid? Du ser väldigt smal ut. Jämför med din förra graviditet då du såg sund ut. Man ska inte kommentera kroppar men kan inte låta bli för bebisens skull." Gravid vecka 23 denna gången.... G Gravid vecka 23 förra gången... Jag tror och hoppas att kommentaren verkligen är ur välmening som personen skriver och oftast är det ju i alla välmening man faktiskt kommenterar folks kroppar - få gör det för att vara rent ut sagt elaka eller medvetet sätta hjärnspöken i personens huvud så även om en sån här kommentar kan landa fel hos mottagaren vill jag inte att ni hoppar på personen för visst bör man inte kommentera folks kroppar och framförallt inte om man själv är medveten om det - är du som läsare uppenbart orolig för mig så får du alltid jättegärna maila mig istället så kan vi ta sånt här privat om frågan är utifrån oro och välvilja och kärlek - så slipper det sätta hjärngriller (säger man så) i andra läsares ögon också. Tack för omtanken om mitt barn, jag kan inte hjälpa att jag blir lite stött av att du tror jag skulle utsätta bebisen i magen för fara och OM jag nu skulle göra det så hoppas jag att du tror på att jag har bra stöd omkring mig som skulle upplysa mig och hjälpa mig genom något sådant (make, syster, föräldrar och barnmorska har ju alla samma ögon som du och jag och hade nog lyft det om de märkt av någon form av ätstörning) MEN när det gäller barn så ska man oftast gå på sin oro även om föräldern kan bli stött för barnen kommer alltid först så tack för att du frågade men jag kan lugnt säga att någon ätstörning har jag inte <3. Jag personligen ser ingen direkt skillnad på bilderna ovan som båda är tagna i vecka 23, denna gången så hade jag något lägre startvikt så det kanske är därför du uppfattar det som jag är "mindre" och jag tror jag inte hunnit gå upp riktigt i samma tempo men nästan iaf och de 30kg jag bar på förra gången i slutet av graviditeten är inte sundare än 20kg så för mig så gör det ingenting om det blir färre kilo denna gången även om jag skrivit om att jag har bestämt mig för att det inte får spela någon roll. Kroppen gör vad den gör. Jag äter som en häst och är fortsatt väldigt hungrig som gravid, sen försöker jag balansera upp alla rätter med mycket grönt och öser på med extra grönsaker för att inte allt ska bli vitt och beige i magen av pasta, bröd, yoghurt, gröt osv,. Men jag äter allt och jag äter mycket och ofta - jag läste kommentaren igårkväll när jag åt mitt kvällsmellis jag MÅSTE ha innan jag somnar vid 22 för annars vaknar jag hungrig på natten, för mig är det helt galet att man kan äta så mycket som jag gör när jag är gravid men kroppen signalerar tydligt att den behöver mer mat och mycket mat så då får den det - jag avskyr att vara hungrig. Vecka 23 i Dubai - åh tänk att få ha denna gravidkroppen i Dubai i värmen nu istället för här i kylan... Jag hörde i Hannah & Amanda report podden en så himla bra och fin tanke som jag tog med mig och det var att "man ska måla magens insida med färg" vilket jag började göra för något år sedan men inte genom att ta bort varken kolhydrater, fett eller protein utan genom att LÄGGA TILL mer grönsaker i alla möjliga färger hela tiden. Ösa på med det är lättare än att byta ut och tallrikarna ser så mycket roligare ut när där är färg på dem också så det är väl det enda jag förändrat under de senaste åren men annars har jag exakt inga dieter eller inget jag undviker. Jag önskar jag brann för att äta mindre kött för miljöns skull och blir lite avis på alla som går och orkar engagera sig i att bli vegetarianer och veganer men det ligger inte för mig tyvärr, jag får påverka miljön och samhället på något annat sätt för mat för mig måste vara enkelt, snabbt och utan någon som helst värdering i vad som är "bra" eller "dåligt". Så ett enda tänk har jag och det är att "måla hela magens insida med färg" genom att lägga till grönsaker så mycket och ofta jag kan. Jag vet att jag har skrivit en del om viktångesten i början av graviditeten, och framförallt utifrån att andra tycker och tänker om att man äter för mycket eller går upp för mycket eller att det "är finare att inte gå upp så mycket i vikt" och att man creddas för det vilket såklart KAN trigga en ätstörning. Och det var just för att inte riskera att mat och vikt blev ett problem för mig denna graviditeten som jag tog hjälp av en kostexpert (läs intervjun med henne här) så jag känner mig trygg och balanserad i min mat denna gången och tyvärr får jag ju inte träna speciellt mycket längre men jag drar inte ner på maten för det - jag har aldrig känt att kroppen kräver mer eller mindre mat utefter om jag tränar en dag så att jag skulle tänka på att äta mindre för att jag inte kan röra på mig längre är inte aktuellt. Det får bli som det blir. Det var morgonens tankar till kaffet <3.
