Vecka 31 | Johanna Kajsons blogg

Nu har jag precis varit hos barnmorskan för varannan-veckas-kontroll och allt såg fint ut! Skönt, vi har gått hela vecka 31 (går in i vecka 32 imorgon) och magen växer exakt enligt medelkurvan, värdena såg fina ut och hjärtat tickade på så fint som vanligt! Han ligger fortfarande med huvudet neråt och jag fick känna på det idag med, lika häftigt varje gång! Min fina bok härifrån som jag fyller i varje vecka Update vecka 31 - Jag har börjat bli ruskigt illamående till och från och ibland lite yr - han måste hittat en ny nerv att klämma åt då och då för det är så tydligt när jag mår riktigt kass och illa och inget hjälper. Inte så där illa så man ska kräkas eller inte kan äta utan snarare likt magkatarr, phu. - Även om jag bullar upp med kuddar och fixar på nätterna så gör ryggen jäkligt ont när jag vaknar till och ska vända på mig, emellanåt gör magen också ont och det beror väl på att allt är så otroligt tungt nu så trycket en längre stund helt stilla gör att det smärtar. Men jag tycker jag sova okej ändå, vaknar och tar sats för att ändra position ett par gånger per natt men somnar om relativt kvickt igen! - Mr Mini är typ 41/42cm lång och väger runt 1,76kg enligt apparna. Han har ögonen öppna när han är vaken och aktiv och stängda när han sover vilket är så mysigt att tänka på. Han börjar bli färdigbakad helt enkelt! Hans största uppgift nu den sista tiden är helt enkelt att gå upp i vikt... - Han fortsätter dessutom "vobbla runt" som jag kallar det och numera känns det nästan som han promenerar runt i mig, eller iaf kryper runt för att hitta nya positioner. Lika häftigt varje gång, oftast gillar han att trycka sina fötter hårt uppåt så jag har lite svårt att andas eller sitta ordentligt så när han är vaken försöker jag locka honom att jobba lite mer neråt... Det funkar ibland. - En ny typ av värmande, mensliknande smärta har dykt upp vi några få tillfällen denna veckan och det känns som kroppens förbereder sig på vad som komma skall. Ibland hugger det till med ett enormt tryck neråt och det känns som jag liksom vill "hålla upp magen", nästan bära den med en hand under. Varenda liten sån här grej känns på något märkligt sätt logisk eftersom kroppen vet vad det gör. - Jag har kört två gravidyoga-pass denna veckan men missade gymmet igår eftersom vi flög hem från Skåne (ska försöka ta igen det ikväll tänkte jag) så träningen fortsätter funka och jag känner mig stark. - En narkosläkare från BB Sophia ringde mig i veckan och bokade in mig på möte och rådgivning. Hon förstod att min historik med 2 veckors komplikationer utan blood patch den enorma postpunktionella huvudvärken jag fick då gjorde mig orolig vid tanken av ryggbedövning och vi ska träffas på onsdag och prata igenom allt men hon var peppig på att jag kunde ta vad jag behövde efterhand ändå och lovade mig blood patch direkt vid eventuella komplikationer vilket känns skönt - framförallt om jag hamnar på kejsasnitt så vill jag inte oroa mig för ryggbedövningen som ju blir ett måste isf.