Just det ja, glömt uppdatera er på gravidstatus vecka 19 och idag är sista dagen för denna veckan så vi kör en kortis på status nu: - hormon-ledsamheten!!! Alltså herregud denna vecka har det känts som jag har gråt i varenda ven i hela kroppen! Jag vill bara gråta hela tiden och jag vet ju att det är hormonerna som gör det men det är ändå jobbigt som tusan att känna att hela nervsystemet skakar av gråt på insidan precis hela tiden. - foglossningssmärtan i ryggslutet fortsätter komma och gå dagligen. Ibland som knivhugg och ibland mer långvarigt molande. Men än så länge överlever jag! - jag vaknar 5-15 gånger per natt av smärta i kroppen för att jag ligger obekvämt. Jag tror min hjärna vill träna mig i avbruten sömn redan och jag somnar oftast om ganska fort men det är helt klart så att min gravidkropp gör det svårare att sova. Magmusklerna gör ju att jag inte bara kan vända mig som jag vill och att sova på mage är omöjligt numera för den dunkar och gör ont då. Så kudde under knäna eller mellan knäna om man ligger på sidan är det som gäller! (Jag sover ju ALLTID på mage annars så detta är lite jobbigare än jag kunde tro - men jag sover ju iaf så det funkar!) - Jag har fortsatt hålla i promenader och träning. Fogarna vill ju att jag drar ner på promenaderna dock så 30 min per dag men helst uppdelat funkar och så yoga 1 dag, styrketräning 1 dag och ibland försiktigt stretchpass 1 gång. De dagarna går jag inte alltid. - hungern har gått ner lite och det är faktiskt skönt att inte vara hungrig som en varg dygnet runt - även om jag fortfarande äter betydligt mer än normalt! - jag tror inte jag känt någon ål än i magen... Ibland får jag för mig att jag känner någon liten rörelse i magen men den kan ju bubbla och knorra på insidan annars också så det är så svårt att veta om det är Mini! Det var nog mest det jag tänkt på denna veckan, största förändringen är helt klart all skakade gråt hela tiden. Att vara vettig i huvudet men ändå gråta är en märklig grej - jag har ju hört om vissa som blir orimliga och kräver saker, skriker och blir arga och gråter för att någon annan sagt eller gjort något de tycker är orimligt i sitt gravidhuvud men så är det inte för mig. Jag säger bara "nu är jag gråtig och det är hormoner" och så gråter jag. Knäppt va? Ikväll var det dags för träningsdejt med Rickard igen och på bilden ser ni ännu en julklapp faktiskt... En större, skönare träningströja som Mini gav mig för att peppa mig att träna så hen får en smidig "resa till världen". Jag känner mig ruskigt stark i den och sen peppar mig lite extra! Bra grej!
