Veckorna går så galet fort så jag missade uppdatera er på vecka 26 och nu är vi halvvägs in i vecka 27 minsann. Får bli en update på vecka 27 nu istället, blir kanske lite varannan vecka här märke jag men vi får se det som en sammanställning av den fulla veckan som gått (26) och veckan jag är i (27). Det blir väl bra? I helgen hämtade vi ut vårt babyskydd från Maxi Cosi och till den fick vi en bärsele Easia på köpet som vi tänkte börja med så får vi se om Mr Mini ens gilla bärselen, ska få låna en sjal av en vän också så får vi testa oss fram helt enkelt! Men jag går iaf omkring här hemma och bär runt babyskyddet och gungar det och spänner fast min nalle för att öva hela tiden. Känns så fantastiskt overkligt att Mr Mini ska få åka hem med oss i sin första bilresa i den där lilla bilstolen... Bilder från i onsdags på boll-magen Annars då? - Mr Minis fötter är nu 4cm långa så det är inte så konstigt att hans sparkar känns mer intensivt för varje dag! Dessutom reagerar han på ljud, han känner igen mig och hans pappa (Rickard kan alltid få honom att vakna oavsett tid på dygnet med sin hand mot magen vilket är riktigt coolt) och han kan öppna och stänga sina ögon och reagerar på ljus. - Han är ca 37cm lång och väger runt 1kg nu men framförallt så är han rustad för att klar ett liv utanför min kropp även om det skulle bli tufft såklart. Men nu är varje vecka (och till och med varje dag) han stanna kvar där inne för att bakas bra och gör stor skillnad så vi hoppas han stannar hela vägen fram till maj/juni! Redan nu kan han dock andas luft och hans tarmar klarar av att ta emot modersmjölk och det känns väldigt skönt för psyket, framförallt efter att jag läste igår att endometrioskvinnor löper högre risk att föda för tidigt. - Igår satte jag mig även in i det här med att jag löper dubbelt så stor risk för kejsarsnitt eftersom jag har endometrios. Det hade jag inte riktigt koll på innan men det känns skönt att veta nu så när jag fortsätter förbereda mig för förlossningen och läser böcker och skapar visuella bilder så är jag otroligt öppen för att go with the flow och att vad som helst kan hända - det gäller att inte bli besviken om det inte blir exakt som man peppat och förberett sig för. Bara han kommer ut frisk och glad och jag får må schysst efter så är jag nöjd oavsett hur han kommer till världen! (SÅÅÅ trött på prestigen inom förlossningshistorier, att man skulle "känna sig snuvad på en upplevelse" eller att man skulle få en "sämre start" om det skulle bli kejsarsnitt känns som en sorglig tanke. Alla gör sitt bästa och det ena sättet är inte mer creddigt än det andra!) - Smärtan i magen och ömheten på magen har varit tuff vissa dagar under denna/dessa veckorna. Jag låg ju nerbäddad ett par dagar till och med så ont jag hade, och vissa sparkar som är neråt i buken gör så ont så jag skriker för där måste vara extra ömt/ sammanväxningar som jag ont. - Jag är fortsatt ganska pigg på morgonen och dagen och har egentligen bara en stor dipp vid 21 på kvällen när jag blir sååå trött, haha. Den här morgonpiggheten är otroligt skönt att få uppleva för det är många år sedan jag kände så. - Mitt blodsockervärde och järnvärde är fortsatt superbra (måste vara all jäkla brocooli och annat grönt jag trycker i mig stup i kvarten, haha) och barnmorskan mätte magen och vägde mig och jag ligger prick på mitten av kurvan (eller pricken var en halv mm under typ, så nu ska den följa sin egen kurva längs med medelsträcket) så även det ser bra ut. - Foglossningen på framsida/ insida lår fortsätter vara olidlig och jag kan inte promenera, gå upp i trappor, stå på ett ben och ta på strumpor/ skor osv längre utan att det fullkomligt hugger till som att benen ska gå sönder. - Vaderna fortsätter göra ont och krampa, försöker köra strumpbyxor med stödstrumpefunktion så ofta jag kan! - Har hunnit köra både gravidyoga hemma, gravidyoga i klassen och tränat styrka på gymmet fortsatt. Så otroligt glad för varje vecka jag lyckas fortsätta träna eftersom jag inte kan promenera längre. Kroppen mår bra av det. - Jag märker att jag för första gången på hela graviditeten har blivit mer sötsugen och vill "unna mig" en massa gott stup i kvarten. Glass, choklad, semlor, våfflor - you name it så vill min hjärna ha det.
