Dags för en liten update från vecka 24. Denna veckan sitter tydligen Mr Minis balansorgan rätt så han vet vad som är upp och ner. Hoppas inte han blir yr så mycket som han tumlar runt där inne, haha. - Mr Mini fortsätter spralla runt både dag och kväll, igår på bion sparkade han loss rejält helt plötsligt och det är faktiskt bara mysigt trots att det gör riktigt ont emellanåt när han sparkar neråt där jag är så öm. - Jag har blivit kvällstrött denna veckan, tidigt känner jag hur någon kastar in grus i ögonen och jag blir ruskigt sömnig. Bara att krypa ihop och somna i tid - alla säger ju passa på att vila och sova - Samtidigt så är jag piggare än på flera år på morgonen vilket är skönt. När morgonhuvudvärken växer och pulserar så det är ömt i hela skallen så krockar det lite dock, men med lugna starter och kaffe så löser det sig 5 dagar av 7 innan lunchen. - Jag har boat loss här hemma och fixat en liten Mr Mini garderob och shoppat loss på Livly-rean. Nu hänger alla pyttesmå plagg prydligt på rad och jag har skrivit upp i min gravid-bok vad vi har i vilken storlek, haha. Älskar det! - Foglossningarna har börjat stråla på framsida lår till och från. Det hugger till på ett obehagligt sätt och framförallt efter promenader. Jag måste bli bättre på att ta det lugnt med promenader och kånkande - Jag inser att jag inte kan flänga runt som vanligt, upp och ner på stegar för att fixa och dona. Igår putsade jag fönsterna, lyfte soffan med Rickard för att städa mattan och bar upp en massa julsaker. Och kroppen fullkomligt skällde ut mig efter kan man väl säga, jag är van att min envishet är en bra grej men just nu är den bara idiotisk. Måste skärpa mig! - Jag mår bättre sedan sjukskrivningen måste jag säga. Det är ett lugn inom mig som hjälper mig ta hand om mig, tacka nej till saker och jobb (nog det svåraste för en entreprenör) och sätta mindre press på mig. Nu försöker jag hålla schemat så tomt som möjligt både privat och i företaget! - Hormornerna fick sig nog ett extra påslag denna veckan för jag har blivit ledsen, rörd och irriterad lite fortare än vanligt. I helgen bröt jag ihop totalt på en restaurang när jag tänkte på äldre människor som lever själva efter att ha varit gifta, haft ett rikt liv med vänner och jobb och helt plötsligt är man den enda kvar. Det var en man som såg mycket välmående ut vid ett ensamt bord som var triggerpunkten - han kanske inte alls var ensam. Han kanske tyckte det var skönt att gå ut och äta lunch utan frugan en enda gång, jag t ex älskar ju att äta lunch själv! Men känslorna bara stormade. Tokigt. - Jag har börjat tänka mycket mer på livet som mamma, uppfostran, familjebilden osv de senaste dagarna. Läser och läser, lyssnar på barnvagnspromenader och tar in... Tänk att jag är mamma just till dig Mr Mini, det känns hur coolt som helst!
