Så förbereder du dig för kejsarsnitt

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag känner inför förlossningen, har ett telefonmöte med Endometrioscentrum på måndag för att se om endometriosen är något jag ska väga in i beslutet eller om jag bara kan ta beslutet utifrån "normala förhållanden" som alla andra. När man har endometrios löper man dubbelt så stor risk att sluta i kejsarsnitt men jag har för mig att man helst ska undvika det egentligen för det är inte bra att gå in och grotta runt i magen när man har sammanväxningar... Foto: Dayfotografi Hur som helst så lovade jag er tankar kring planerat kejsarsnitt efter vårt möte med Carina på Babyz och det ska ni få såklart oavsett! Hon gav oss så fina verktyg igår inför en kejsarsnittsförlossning. När vi trodde att vi var tvungna att göra ett planerat kejsarsnitt ska jag ärligt säga att efter månader av förberedelser inför en vaginal förlossning så blev jag jätteledsen och slängde alla "Att föda" och " Att möta förlossningssmärtor" i väggen och kände mig besviken på min kropp som drog på sig ännu en komplikation. Jag var så OTROLIGT peppad på en vaginal förlossning fram till vecka 32 och var helt säker på att all smärta jag gått igenom de senaste åren var för att jag skulle bli tränad i att föda barn. Jag kan smärta tänkte jag. Men så började vi ställa om oss inför ett planerat kejsarsnitt då läkarna sa att så fick det nog bli - vi läste på om kejsarsnitt och såg några fina filmer som bland annat peppiga Vanja lagt ut och det kändes mycket bättre efter det. Kejsarsnitt blir också bra, det blir något annat men det verkar så lugnt och fint på sitt sätt. Så vi ställde om oss och började fokusera på kejsarsnittet istället men utan att vet riktigt hur man förbereder sig för det - all litteratur och alla packlistor osv är ju anpassade efter en vaginal förlossning. Jag tänkte nog att man inte kan förbereda sig så mycket inför ett kejsarsnitt, mer än att vi läst på hur det går till så jag har min mentala bild av vad som ska hända men annars kändes det som att vi inte fick vara delaktiga - vi skulle bara in på rätt tid och plats så plocka operatören ut vår son. Så var min bild innan jag träffade Carina iaf. MEN. Carina lyfte att detta är faktiskt vår förlossning, detta är dagen då vår son föds och detta är vår upplevelse att gå igenom och bära med oss resten av livet. Det finns massor man kan påverka, förbereda sig med och ta till under förlossningen och efter och nu känns det verkligen som vi kan skapa vår dag oavsett hur förlossningen blir. En så himla fin tanke! Bästa tipsen jag skrev ner efteråt och som jag tog med mig in i förberedelsen inför ett planerat kejsarsnitt: - Gör en förlossningslista som ni kan be dem spela i operationssalen, välj låtar som gör dig lugn och trygg och lyssna gärna mycket på den hemma innan för att få alla dina sinnen att slappna av. Även barnet i magen hör listan hemma så ni kan känna att ni synkar ihop och visualiserar inför den stora födelsedagen. - Ibland kan man faktiskt be personalen sänka belysningen runtomkring lite för att få det lite mer harmoniskt i operationssalen. Det går inte alltid och självklart är där en stooor spotlight där läkarna jobbar med magen men det finns kanske möjlighet att släcka ner och ha det lite harmoniskt runtomkring. - Man ska skriva ett förlossningsbrev ändå med sina tankar, rädslor, förhoppningar och önskemål. Där kan man t ex skriva att man önskar lugn och ro, att man vill få upp barnet på bröstet direkt om möjligt (många kejsarsnittsbebisar behöver ju ofta lite hjälp på traven med andningen vid barnbordet så man ska inte bli rädd om partnern och läkarna behöver gå iväg med det en sväng men om allt går bra så får man upp barnet direkt på bröstet, eller direkt efter att de svängt om barnbordet). Man kan även be personalen vara så tyst och lugn som möjligt precis när barnet kommer till världen så man som föräldrar får ta sig an barnet, prata med det och de första rösterna barnet hör är sina föräldrars som hen känner igen. Himla fin tanke. Partnern kan tänka på detta också om barnet behöver gå iväg till barnbordet för lite hjälp, att han kan prata med sin lilla nyföding så hen hör rösten. - Man får fota inne i operationssalen också och om allt går bra kan man be personalen hjälpa till att föreviga sitt barns födelse och första minutrarna man har tillsammans. En fin stund att behålla efteråt såklart! - Om man skulle bli sövd vid ett kejsarsnitt kan man ha skrivit i sitt förlossningsbrev att man önskar att de ändå lägga barnet på bröstet en stund (om det är möjligt och barnet mår bra) så man inte missar den första hud mot hud kontakten. Be dem gärna ta med kameran in och fota och dokumentera så ni får se efteråt då pappan aldrig får vara med vid kejsarsnittet om kvinnan är sövd. Det kan vara skönt att få se att sitt barn faktiskt låg hud mot hud en sväng hur det var de första minuterna i livet... - Tyvärr funkar det fortfarande inte så på alla ställen i Sverige att man hålla ihop familjen hela tiden men man kan alltid försöka begära att partner och barn får vara med kvinnan vid uppvaket så man slipper vara separerade då. Skriv det i förlossningsbrevet och driv på, att partnern sitter på en stol bredvid sängen i lugn och ro med barnet är faktiskt inte så jäkla besvärligt för personalen - försök stå på er. - Ta med en filt som ni sovit med sista veckorna, extra skönt att veta att om barnet skulle behöva svänga till neonentalen en sväng så kan de ta med filten och ha den hos barnet så den luktar er... Små grejor man nog inte tänker på men som gör att man känner sig mer delaktig i processen. - Träna avslappning, andning och lugn och ro hemma tillsammans inför ert kejsarsnitt. Många tycker det är obehagligt att rullas in i operationssalen med 10 personer och allt sterilt runtomkring och då är det skönt att ha synkat ihop er hur ni kan hjälpas åt att slappna av, andas, lyssna på er musik och kanske kan din partner trycka lätt på pannan eller näsbenet för att lugna dig. Har man övat och visualiserat detta hemma så blir det ett igenkännande trygghetsfaktor när ni väl är där. - BB-väskan ser ju lite annorlunda ut men man kan tänka ganska likt. Främst ska man tänka på att ha med sig sköna, stora trosor med hög kant så de inte sitter in i snitt-såret. Likaså med byxor, även mjukisbyxor med resår kan sitta illa om de är i samma höjd som snittet så ha med sånt med högre kant. Man blöder ju fortfarande minst lika mycket (oftast mer) efter ett snitt så lång kofta som går ner över rumpan och alla såna tips är fortfarande aktuella... Stödstrumpor kan också vara skönt att ha packat ner om man inte kommer upp och går så fort efter och är rädd för blodpropp.... Det var det jag skrev ner och en del av det jag skrivit i vårt förlossningsbrev. Just nu står det om både vaginal förlossning och kejsarsnitt i vårt brev och jag tror jag behåller det för även om vi skulle vilja testa köra på så kan det alltid sluta i akut kejsarsnitt och då känns det skönt att ha haft med önskemålen även kring detta. Ett tips till alla kanske för att känna sig förbereda på allt inför sin förlossning och slippa bli snuvade och känna att man inte hade kontroll efter om man kastas in i ett kejsarsnitt man absolut inte var beredd på?