<div style="text-align: center">Jag fick tag i vår barnmorska och frågade mer om vad han egentligen sa igår på ultraljudet - var svårt att få grepp på vilken grad det var och hur vi ska förhålla oss till det eftersom vi nog blev lite smått chockade och inte frågade så mycket. Han hade skrivit att den låg "nära inre modermunnen" i återkopplingen till henne så om vi vill kan vi kila i vecka 37 och se om den flyttats rätt... Det är inte så troligt men för en liiiten andel gör den faktiskt det.</div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center">Men framförallt så behöver vi inte oroa oss för att den ligger helt för och jag kan därmed leva på som vanligt och fortsätta träna utan risk för blödningar - skönt! </div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"><i>Igår hade vi gymdejt och jag var stark som en björn men inte smidig som en örn...</i></div> <div style="text-align: center"><i><br /></i></div> <div style="text-align: center">Så nu har jag precis kommit hem från veckans gravidyoga och kroppen tackar för investeringen. Rickard är i Örebro på fotboll ikväll så jag ska bara äta något gott och jobba undan lite innan jag slocknar på kudden!</div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center">Det svåra nu tycker jag är att vara öppen för både planerat kejsarsnitt och samtidigt förbereda mig för en vanlig förlossning med allt vad det innebär. Att i vecka 37 få beskedet "jo minsann du kan köra på som vanligt" och <b>då</b> ta upp profylaxkursen, läsa klart boken <i>att möta förlossningssmärta</i> och kasta om i huvudet igen känns svårt eftersom de samtidigt sagt till oss att det troligen blir planerat kejsarsnitt och att vi ska förbereda oss för det. Men att förbereda mig fram till vecka 37 för vanlig förlossning känns svårt för igår ville jag bara kasta alla böcker om det all världens väg och istället läsa på om planerat kejsarsnitt för att peppa mer på det hållet. Hrmm, får prata med barnmorskan om vad hon rekommenderar - jag avskyr ju att ligga "vi får se läget" och tycker förberedelser och mentala bilder inför så här stora grejor är viktiga. Risken är ju stt jag istället har ont i magen och oroar mig i en månad framåt över att vi inte vet riktigt hur det ska bli - åhhh tänk om jag bara kunde stänga av alla känslor och sätta allt på paus! Jag funkar ju inte så...</div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center">Hur hade ni gjort?</div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: start"></div>
