Svar på Frågestunden - del 1 | Johanna Kajsons blogg

Tack, tack, tack för alla frågor - jag blir så glad när ni kommenterar. Vet ni det? Och jag hoppas att mina svar kan hjälp en eller två på vägen, det blev så många frågor och så låååånga svar så jag delar upp det i två delar och idag kommer del 1, here we go!

"Vi är inne på vår 10:e månad av försök och jag sitter just i detta nu och väntar på om mensen ska komma eller inte. Det är så otroligt svårt att hålla sig positiv. Hur har ni förhållit er till allt och hur har du/ni hanterat dipparna?"

Åhh hoppas verkligen att den inte kommer, håller alla tummar och tår för er skull! Heja er som kämpar! Nej, det där med att hålla sig positiv är verkligen inte helt lätt och det spelar liksom ingen roll hur många kompisar som har "en annan kompis som minsann också hade svårt och så fort de slutade tänka på det så VIPS så blev de gravida!". Det hjälper ju inte dig/ er i just er situation... Alla har rätt till sin egen upplevelse och sina egna känslor kring det och självklart hoppas man varje månad på att mensen inte ska komma - och då blir man besviken när den där jäkla molande värken i magen dyker upp och vips så ska man gå till skit-Ica och köpa tamponger. JAG FÖRSTÅR DIG!

En mycket god vän till mig berättade en sak för några år sedan som har etsat sig fast i mig och verkligen hjälp mig genom såväl denna barnlöshetresan som mina sjukdomar och utredningar hit och dit. Hon hade varit dödligt sjuk i cancer och höll på med behandlingar, återbesök, prover osv osv osv stup i kvarten och hon hade bestämt sig för att hon ville jobba igenom hela processen - för att försöka hålla ett så normalt liv som möjligt kring allt det fullständigt onormala och hemska som hon faktiskt gick igenom. Och hon berättade att hon tillät sig alltid att vara ledsen samma dag som hon var hos läkaren/ skulle ta prover/ fick besked och då fick hon verkligen vara SUPERLEDSEN och bädda ner sig och ta hand om sig själv på snällaste bästa sätt. Men sen fick det vara nog, dagen efter (eller ibland var ok-att-vara-ledsen-perioden 2 dagar beroende på vad man gör hos läkaren såklart) så reste hon på sig och var färdig med gråtandet. Då var det dags för nya tag. Och hon kände sig färdig med att tycka synd om sig.

Det tog jag med mig i alla mina läkarbesök kring endometriosen, huvudvärken och senare faktiskt även in i barn-försökandet. Och det är verkligen ett jättebra råd - för samma dag som mensen kommer så BLIR MAN JÄTTELEDSEN! Såklart. Och då gav jag mig alltid en tycka-synd-om-mig-själv-dag där jag bara vara snäll mot mig, grät precis så hysteriskt som det kändes, drog ut täcket i soffan på kvällen och åt choklad och bara vilade och lät tankarna snurra. Och dagen efter kändes det såklart fortfarande lite tungt i hjärtat och som att ett mörkt moln hängde över mig men det var otroligt mycket lättare att bestämma sig för att försöka leva på som vanligt då igen. Så det är mitt bästa tips! Var snäll mot dig själv!

"Gjorde ni två äggplock? Hur många ägg fick du ut? Hur många kunde ni använda? I vilket skede såg de att du var överstimulerad?"

Yes, vi gjorde tre försök varav vi bara fick plocka ägg 2 gånger då vi gjorde hela processen i april men fick beskedet några dagar innan plocket att de inte tyckte kvalitén såg tillräckligt bra ut så de ville inte genomföra plocket. Första gången var jag lätt överstimulerad och de plockade ut 14 ägg men kunde plocka ännu fler, de var dock inte så bra kvalité så det blev inget att sätta in, och sist fick vi ut 13 ägg varav ett blev det perfekta lilla Mini och ett faktiskt gick till frysen vilket vi är så oerhört glada för! Så där kanske ligger ett litet syskon till Mini om vi har riktig, riktig tur... De ser inte att man är överstimulerad utan det var hur min kropp reagerade som snarare gjorde att vi tog det så - riktigt överstimulerad blir man ju först när man satt tillbaka ett ägg och kroppen reagerar på det. Tack och lov slapp jag det! Jag blev mest svullen som en ballong, mådde illa och var öm i magen av svullnaden...

"När började ni med IVF? Hur har det funkat tillsammans med dina andra sjukdomar? Trots att den där läkaren sa att ni behövde troligtvis hjälp, behövde ni ändå genomgå en utredning? Hur går det till (för en ovetande)?"

Vi började utredningen våren 2013 och var klara under hösten, sedan fick vi dra igång IVF:en i december 2013 men hamnade snett i cykeln och började därför första försöket i januari 2014 efter vår resa till Dominikanska republiken där vi vilade upp oss rejält i två veckor. - ett hett tips för er som kan är att vila upp er på en strand och rå om varandra inför starten eller emellan. Där har vi laddat om, med en bok i ena handen och drink i andra!

Det har funkat både okej och inte okej får jag väl säga, att gå utan P-piller så pass länge när man ha endomterios är inte så bra så jag vet inte riktigt hur det ser ut i min mage nu efter några år med mens varje månad, där kan vara hur mycket sammanväxtningar och ärr som helst och jag misstänker att det är därför det gör så fruktansvärt ont i magen för mig att vara gravid - för att när det växer stöter det till saker som man normalt inte ska ha i magen. Och med huvudvärken har det väl också gått lite sådär, jag har ju inte kunnat prova mediciner under dessa åren som vi kört IVF eftersom jag inte ville blanda en massa så jag har fått leva med den dagliga huvudvärken och bara ta starkare medicin vid attack för avbryta den helt enkelt. Och den medicinen ska man såklart helst inte ta när man väl satt in ett ägg eller alls när man är gravid men mina läkare säger att Mini blir mer stressad av att jag inte tar medicin vid attack - en så pass sjuk mamma är inget bra för barnet.

Yes, alla måste gå igenom en utredning oavsett vad man vet sedan tidigare om sin kropp eller sina chanser. Dels för att få alla faktorer inför ett beslut kring vad man kan få för hjälp och dels för att man behöver kika på båda parter hur läget är - det kan ju finnas faktorer hos både mannen och kvinnan! En utredning börjar med att ni bokar tid hos din gynekolog och berättar att ni försökt minst ett år (vi fick komma till tidigare än ett år pga av vad kirurgen sagt om mina värden) och därefter bokas en del olika prover in. Som kvinna ska du lämna blodprover vid två tillfällen på exakta dagar i din menscykel, man gör en genomspolning av äggledararna med en kontrastvätska samtidigt som de kikar på ultraljud hur det ser ut och de brukar kika med vanligt ultraljud vid första besöket. Mannen behöver lämna spermieprover en gång samt lämna blodprov en gång (när som helst). Sedan sitter man ner och går igenom resultatet med sin gynekolog.

Hur ska ni fira jul i år? Kommer ni köra vartannat år sen när Mini kommit?

Vi firar i Skåne några dagar, där brukar vi fira med farfar på lilljulafton och sedan med lite olika släktingar på julafton. Sedan åker vi till Småland tidigt på juldagen och firar några dagar där med julbord med hela familjen den 25:e och sedan lite fika och mys med olika släktingar och Rickard mormor under resten av dagarna. Vi gjorde ungefär lika förra året och vi tänker att vi firar så som det passar bäst varje år - att köra varannan funkar inte riktigt för oss för det är så olika var det passar bäst ju det året. Men julen är ju fler dagar än julafton!

Hur ska du kombinera jobb under föräldraledigheten?

Jag vet inte riktigt än men mitt mål är att gå på 100& ledighet från 1 maj för att förbereda mig inför Minis ankomst som är beräknad i början av juni. Och sedan vill jag verkligen vara så mycket ledig jag bara kan för att vara med Mini men där är ett och annat bröllop som jag tänkte jobba med. Vi får se!