Dags för läkarveckor igen En liten update kring alla smärtor och sjukdomar som florerat kring mig senaste halvåret, imorgon är det nästan ett halvår sedan min titthålsoperation och jag ska ut till Södersjukhuset för att träffa min kirurg och köra några tester. De första veckorna efter operationen mådde jag ju pyton men jag upplever inte att jag mår sämre nu när jag fått diagnosen än de senaste åren utan snarare bara att det är skönt att veta vad det är, få stöd och hjälp och bra smärtstillande när det behövs. Jag har också blivit lite bättre på att lyssna in min kropp när den skriker efter vila eller medicin (som jag kan ha slarvat onödigt mycket med förr!). Sjukgymnasten gav ju upp på mig och min huvudvärk och menade på att det hänger inte ihop med varken muskler eller rörelsefunktion och muskelavslappnande medicin hjälpte inte heller. Jag har dock behållt en sjukgymnast/KBT-terapeut som jag träffar ungefär var tionde dag för att arbeta mig igenom min situation. Det hade varit lätt att gräva ner sig, bli rädd eller ge upp istället för att forsätta leva som om man var 100% frisk varje dag och fokusera på att köra på. Jag har knappt våga ta upp huvudvärken de senaste veckorna för *PEPPAR, PEPPAR, TA I TRÄ* så har det känts bättre med fler och fler dagar där huvudvärken mest hälsat på under morgonen och ibland gästspelat någon kväll. Hela dagar med huvudvärk är inte lika ofta längre och attacker har jag inte haft på 1,5 månad. Måtte det nu hålla i sig och försvinna helt! Jag fortsätter att ignorera det i vardagen och har slutat ta upp det med omgivningen för ibland kan det hjälpa mig att glömma bort det helt. Om två veckor är det dags att träffa neurologen för första gången. Anledningen till att det tagit så pass lång tid är för att de signerat en viss neruolog som är specialist på huvudvärk till mig och första tiden passade inte och därefter har hon haft svårt att få till ett schema på Karolinska. Nu blir det den 4 juni som vi ska träffas första gången och till att börja med skickas alla mina gamla journaler till henne samt de nytagna magnetröntgenbilderna på hjärnan så jag slipper göra en massa prover direkt. Jag hoppas att hon är en lugn sympatisk läkare som kikar igenom allt och jämför med journalerna från gymnasietiden där vi också tog bilder på hjärnan och jag hoppas såklart framförallt att där inte är några som helst konstigheter utan att hon snabbt kan konstatera att jag bara har någon slags migrän som är svårbehandlad. Eller ännu hellre att hon har medicin till mig såklart men det vore att drömma! Så nu kommer det bli några läkarveckor framöver men jag hoppas att de går över fort och att jag i juli kan stänga ner hela detta sjukhuskaos för gott. Det hade varit skönt. Så, där har ni tråkuppdateringarna för nu. Jag tycker vi lämnar det igen och fokuserar på att leva här och nu till 100% och ignorera allt annat. Vad sägs? En löprunda på det? //Fröken Kajson
