Vårrus fast på hösten.Kommer ni ihåg att jag anmälde mig till Vårruset från Paris? Jag var sjukt laddad och körde löpband hela vintern för att sparka igång rejält ute i slutet av mars. Jag var riktigt taggad. Men så dök en viss hälsporre upp som knappt tillät mig gå och målet 5km i Vårruset försvann. Jag har forsatt träna och springa men det där med att komma upp i just 5km blev aldrig ritkigt av eftersom jag går, styrketränar, tar korta löpturer (20-25 långsamma minuter) och intervalltränar framförallt. MEN. Så idag hände det. Jag satt ensam hemma, ganska deppig över att Rickard ännu en gång är iväg på en spontan grabbmiddag medans jag inte hittar någon som ens har tid att gå på bio med mig. Ensam och utan vänner fick jag världens ryck och tänkte "MEN DÅ SKA JAG FAN SPRINGA MITT VÅRRUS IDAG FÖR MIG SJÄLV ISTÄLLET!! HELT FÖR MIG SJÄLV OCH FÖR MIN EGEN SKULL. KAN ALLA ANDRA SÅ KAN VÄL JAG!". Och sen hände det märkliga. JAG GJORDE DET! Jag kämpade mig igenom fem (eller kanske sex? Runkeeper är inte supersnabb på att räkna meter har jag märkt...) km och det gick uppför, nerför, utför och tillslut hem. Done! JAG KLARADE DET! Glad och lycklig traskade jag hem och åt två knäckemackor, tog en kopp te, tvättade två maskiner tvätt, uppdaterade KAJSON EVENT hemsidan och jobbade med lite annat Kajson Event jobb. Inget större firande här inte, men ändå med en stolthet inombords för mig själv! Nu ska jag nog stänga av datorn och kolla på The Good Wife dock. Det är jag värd! Kanske skissa lite på en viss klänning också om jag finner inspiration. Annars struntar jag i det och bara ligger raklång och glor på TVn. Som en normal människa. HEPP, HEPP! //Fröken Kajson
