Jag är så lycklig av något till synes enkelt så jag gråter... Idag fick jag för mig att jag skulle prova laga korvstroganoff för första gången någonsin här hemma. Charles är ju som ni vet ingen matfantast och en av de yyyyttterst få sakerna han äter som är "riktig" mat är såklart korv och helst falukorv. Det har varit mitt safecard ALLTID och det är verkligen typ det enda mat vet att han äter i middagsform så jag har försökt variera tillbehöret men serverat stekt falukorv i stavar flera gånger i veckan. Enligt rekommendationer så är det ett smart sätt att få barnet att eventuellt prova smaka annat, att där finns andra nya saker men att där alltid är ett säkert kort på tallriken. Ett annat tips jag börjat med är att servera ens "safevcard" i nya former - alltså prova server korven i tärningar någon gång eller hela runda osv så att barnet vänjer sig vid att mat kan vara god även om den ser olika ut.... Ni som har riktigt kräsna barn vet vad jag pratar om. Jag ska var ärlig och säga att innan jag fick barn och även i början av Charles första år så var jag helt säker på att föräldrar som sa att de hade "kräsna barn" hade helt enkelt inte erbjudit dem all typ av mat från start och liksom inte låtit barnen "hänga på" ens egna matvanor... Någon som känner igen sig i såna här briljanta tankar man hade innan man hade barn? Så jag serverade Charles alla möjliga smaker från start, både burk och egen mat men han avskydda det mesta redan då... Han avskydde ju egentligen mat från att han föddes och varken amning eller flaska var något han åt speciellt mycket av och han åt låååångsamt och lite. Hur som, nu vet jag ju bättre, att man kan bara göra sitt bästa för att erbjuda all mat men att vissa barn helt enkelt ÄR kräsna och att det är omöjligt (eller känns som det) att ändra på. Herregud vad jag gråtit över maten här hemma.. Idag så lagade jag iaf klassisk korvstroganoff med ris och ärtor och Charles som inte velat äta något mer än en clementin sen han vaknade imorse ÅT min mat. Min lagade middag åt han både ris, ärtor, såsen (!!!) och korvarna.... Vi körde stekt spenat, grönkål och broccolistång till mig och Rickard som komplement - jag har blivit totalt galen i dessa tre grönsaker och sätter det till nästan allt för tillfället. Ser inte mycket ut för världen men det är såååååååååå gott!! Allra helst med broccolibuketter också men de hade jag ätit upp. redan... Innan lunchen så var jag ute och gick en lång promenad med Charles i vagnen när han skulle sova. Solen sken och luften var krispig men utan vind och blåst så jag traskade på en timme och bara njöt av ljuset och solen. Så här magiskt var det nere på vår strand: Jag älskar att bo så här. Tänk i sommar sitter jag där på stranden med en liten lillebror eller lillasyster medan Charles plaskar i vattnet. Man får ju inte bada första 4-8 veckorna efter förlossningen så jag är glad att jag hinner bada i maj och juni (PHU - tror ni jag kommer bada mycket som höggravid i junisommaren eller??) och sen får jag gå med fötterna längst vattenbrynet sen men det blir också mysigt. Förhoppningsvis hinner jag ta ett dopp i september innan det blir för kallt igen. Bebisen är beräknad till mitt på juli och jag är i vecka 10 för er som undrat. Vi ska på nästa ultraljud 8 januari så då får vi nog mer exakt BF, men någon gång mellan typ 12-19 juli tror jag den lilla krabaten kommer flytta in hos oss. så Charles får fylla 3år i lugn och ro i början av juni vilket känns skönt. Och på tal om bebisen i magen - är det inte helt galet att jag har ruskigt ont i ländryggen från promenerandet på Tivoli igår och dagens timmeslånga promenad? Att man redan nu ska känna av gravditeten och att kroppen reagerar på en så pass enkelt och lugn form av rörlse, phu. Hoppas det släpper! Jag ska köra spikmatta, TENS och värmedyna och se om det lossnar lite... Någon mer som fått ont i ryggen så här tidigt?
