Inlägget innehåller annonslänkar Så är vi nästan klara med gravidvecka 38 också och förra gången var jag ju satt på "bedrest" och fick mer eller mindre bara ligga på soffan och vila kroppen som gjorde SÅ ONT och fylldes på med vatten varje dag - aj! Nu börjar det göra ont i vader och fötter så svullnaden börjar smyga sig på, kanske inte så konstigt i vecka 38 och denna högsommarvärmen dock? Man ser på bilden ovan att ansiktsformen har ändrats och när jag ser min spegelbild på morgonen är det en TRÖTT HÖGGRAVID SMÄRTANDE KVINNA jag möter blicken hos... Men det är okej - bara en vecka kvar att kämpa med nu - och jag försöker njuta också. Man kan ha ont och vara svullen och lite bitter över det OCH vara lycklig, pirrig, tacksam och förväntansfull smatidigt ju. Himla bra det där med att alla känslor får plats! Tack för peppen att klicka hem denna klänningen som jag tänkte leva i hela sommaren - den funkade ju faktiskt nu också! Klurar på de andra två också men sprang på denna röda drömmen från Linnéa Henriksson som lockar mer, tänk vad fint att få leva i lite färg i sommar också! Lillebror, Mr Bebé - han är nu ca 48cm lång enligt appen och fortsatt färdigbakad och redo för att födas och det är så himla märklig grej att det verkligen kan hända när som helst... Vi lyssnade på hjärtljuden i tisdags som lät fina och starka och han fortsätter att ha disco i magen och trycka sina små händer, knän eller vad det nu är åt båda sidor samtidigt vilket är så himla rolig känsla. Gud vad han gör sig påmind i magen flera gånger om dagen, starka lilla fina lillebror.... Han verkar må bra efter fallet i veckan också, jag trillade ju men han verkar må prima, veckans vlogg kom förresten upp igår för er som vill se och höra mer i vloggform om vecka 38, där visar jag också vad Charles har köpt i present som han ska ge till lillebror när de träffas för första gången (det blev denna som nu ligger inslagen i ett litet paket och väntar....) https://youtu.be/CHvRdJohGBk Jag är klumpig, stor och trillade i veckan vilket är ett resultat av svullnaden antar jag, som jag nämner i vloggen så är jag dock väääldigt mycket mindre denna gången än förra och det ÄR faktiskt skönt att väga 12-13kg mindre får jag säga även om jag levt exakt likadant och inte gjort något annorlunda utan det beror nog på att lillebror är liten. MEN, det gör tillräckligt ont ändå så att slippa de där 12kg till att bära runt på både nu och efter känns skönt eftersom det är tungt nog ändå. Fy fasiken vad tungt det är nu hörreni, jag stonkar och stönar när jag ska resa mig, sätta mig, vända mig i soffan eller sängen eller vagga fram. Tur att det funkar att cykla så jag kan ta mig till ställen med Charles får jag säga, sen lyfter jag upp honom och bär honom ibland av ren vana och jag kan inte låta bli att tänka att det kommer vara det som gör mest ont i sommar... Att inte kunna bära Charles... Jag börjar bli rädd för grejor som jag varit lugn för innan... I grund och botten känner jag mig egentligen rätt lugn och när jag var hos min psykolog på sista samtalet i tisdags så konstaterade vi nöjt att vi kommit så långt som vi hoppats på och att jag knappast kan vara mer förberedd. Jag kände mig lugn, stark och som att jag verkligen gjort allt jag kan inför denna förlossningen och första tiden efter. Resten får vi ta efter hand och även om det har varit sorgligt att behöva anpassa mig så mycket för traumat som satt sina spår i mig så har jag nu sörjt färdigt det och accepterat och mer gjort "slag i saken" så att säga och har bra planer för allt vilket känns skönt - det finns inte utrymmet för mer sorg just nu utan jag har landat i ett lugn av att allt vi planerat blir bäst för mig och oss. Det kändes fint när psykolognen sa "vilken fin mamma lillebror ska få möta när han kommer till världen, som förberett sig så noga för att få vara lugn, närvarande och tagit hand om sig själv för att kunna möta honom på bästa sätt". Exakt så känns det. Skönt. Magen spurtar och har sjunkit lite, kolla: Köpte shorts också till efter graviditeten men de hade så mjuk resår så jag kan ha dem nu med, 149 pix så ett riktigt kap! Jag är rädd för tvåbarnschocken fastän jag vet att vi har en väääldigt realistisk - eller kanske till och med pessimistisk - inställning till det hela... Många som haft ett "enklare" förstabarn vittnar om tvåbarnschocken när de trodde att det skulle komma en till som är lugn, sover och äter bra men som då kanske få en liten vagnvägrare, eller som inte äter bra eller har kolik eller inte sover bra - eller allt det där på en gång. Vi vet ju att vi klarar sömnlösa nätter, infektioner, vagnvägrande, att bli låsta vid hemmet och allt det där och de flesta som haft ett lite mer "utmananade" förstabarn verkar vittna om att tvåbarnschocken aldrig infinner sig utan man är förvånad över hur mycket lättare det var än man trodde... Att nästa barn är helt annorlunda och att känslan är annorlunda - jag hoppas ju på att det blir så. Jag frågade er på instagram och bland de 55 kommentarerna så verkar det vara rätt olika hur man tar sig an tvåbarnslivet, men många som haft det lite tuffare som oss verkar faktiskt tycka att det är både enklare, mysigare och härliga än man trodde. Det är ju bra det... Jag är mest rädd för att inte räcka till men jag inser också att så KOMMER DET ATT KÄNNAS. Jag kommer vara ledsen för att jag inte kan vara lika nära och närvarande med Charles, att jag inte kommer kunna bära honom och knappt natta honom i början dels pga smärtor från kejsarsnitt och dels pga att det naturligt blir att mamman får ta bebisen mer och pappan äldre syskonet. Jag är livrädd för att folk säger så - att "storasyskonet blir pappans barn och bebisen mammans" för så vill jag VERKLIGEN inte att det ska vara, men jag inser också att den uppdelningen är den smidigaste och naturligaste generellt och att det är okej att känn sig lite ledsen för att min och Charles relation ska förändras. Återigen kan man ju ha flera känslor - känna sig otillräcklig och ledsen för det men samtidigt glad och lycklig över deras syskonrelation, min nya relation med lillebror osv. Vi - fasiken vad vi är tajta och vad vår relation betyder mycket. Fasiken vad denna lilla älskling nästan sitter ihop med mig, närheten vi har och närhetsbehovet han har... Jag försöker tänka att närheten som jag kanske inte kan ge, eller få framåt kan Rickard förhoppningsvis få istället och han och C är så himla lika i sitt gosande så det är egentligen ultimat om de börjar bygga en ännu tajtare gosrelation än de redan har för om det är någon som är lika i att vilja mysa upp näääära i ett hörn i soffan så är det dem två.... Så min sorg blir förhoppningsvis hans lycka. Fint ändå. Jag och Rickard har tankat på äktenskapet och relationen senaste veckan efter mitt totala haveri, mycket tack vare att mamma och pappa klev in och ville låna Charles mer och även att Rickard kastade om och har försökt få till mer tid till mig och oss i jobbkaoset. Nu känner jag igen oss igen, kanske också för att jag känner igen mig själv bättre med. Jag var livrädd förra veckan för jag kände att vi var så SLUT och det var liksom innan vi skulle bli tvåbarnsföräldrar - jag ville inte att vi skulle vara körda i botten när vi träffar lillebror och ska skapa en ny familjekonstellation och hitta nya relationsrutiner igen - klart det blir annorlunda med två barn. Den lilla tiden vi har till varandra (eller för en själv) ska nu minskas ännu mer och jag ville verkligen tanka upp oss och vår relation inför det - så idag checkar vi in på Hotell Mossbylund för ett dygns Babymoon bara vi två... Vi ska ligga i poolen och kramas, äta riktigt gott och hålla handen när vi somnar i sängen med havsutsikt. Vi hade ju dejtnight i söndags också över lite champagne och hummer och varje kväll har vi fått lite tid tillsammans att se varandra i ögonen och prata lite nu. Så allt känns bättre igen, nu är batteriet uppladdat vilket är skönt. Tänkt att vi snart är en familj med 4 i teamet. Så - himla - spännande. Läs mer.... vecka 1 och 2 3 och 4 5 och 6 7 och 8 9 och 10 11 och 12 vecka 13 vecka 14 vecka 15 vecka 16 vecka 17 vecka 18 vecka 19 vecka 20 vecka 21 vecka 22 vecka 23 vecka 24 vecka 25 vecka 26 vecka 27 vecka 28 vecka 29 vecka 30 vecka 31 vecka 32 vecka 33 vecka 34 vecka 35 vecka 36 vecka 37 hur det gick till när vi blev gravida hur det var när vi slutade med p-pillerna
